Javisst ja, värmepaketet är ju inte inkopplat. Det hade jag förträngt.
En av de verkliga fördelarna med vinteravställningen är att man glömmer bort allt som inte fixades i somras. Det läckande värmepaketet i min Alfa kopplades bort redan förrförra sommaren och jag har inte saknat det. Men på ett vinterrally kan det ju vara bra att ha.
Sista helgen i januari brukar traditionellt bjuda på de första vårkänslorna – i alla fall i Stockholmstrakten. Så även i år. Det var visserligen minusgrader och mycket av snön låg kvar men himlen var blå och den lågt stående solen värmde ansiktet redan på morgonen.
En alldeles utmärkt dag att kicka i igång säsongen på med andra ord och turligt nog skulle Motorhistoriska Sällskapets årliga vinterlöp Snösvängen köras just denna lördag.
Att arrangörerna dessutom hade haft den goda smaken att förlägga starten två kilometer hemifrån avgjorde saken – jag skulle ta ut Alfan som stått i garaget sedan i höstas.
Den startade snällt efter det sedvanliga malandet för att få fram soppa till förgasarna – en elektrisk bensinpump har stått på önskelistan länge nu…
Jag hann bara köra några kilometer med bilen efter att min käre far bytt topplockspackning i höstas – nu skulle jag få tillfälle att testa om den nya höll tätt.
Startfältet var stort, närmare 50 ekipage kom till startplatsen i Täby. Förberedelserna inför rallyt skiljde: några hade nöjt sig med att lägga in en isskrapa i handskfacket, andra hade utrustat bilen med både dubbdäck, kylargardin och fårskinnsklädsel.
Jag kände mig som en strandraggare på Nordpolen med min sommardäcksförsedda italienare utan värme…
Men rallyt avlöpte väl – sånär som på några grova felnavigeringar. Varken jag eller sonen Axel frös det minsta och eftersom vi inte hade värmen på förblev rutorna helt imfria hela dagen.
Världens gladaste 1600-motor trivdes utmärkt i kylan och höll temperaturen perfekt, jämna 80 grader. Trots sommardäck spårade Alfan perfekt och var inte svårövertalad till långa, lättkontrollerade bredsladdar.
Själva tävlingen var av det mindre utmanande slaget, tipspromenad på hjul med lättfunna frågor, men vi vann inte för det. Det gjorde istället Rikard Jonsson i sin extremt läckra Lincoln Zephyr 1939.
Men vi kände oss ändå som vinnare när vi efter att ha tvättat den lilla röda ordentligt körde in den i garaget igen.
Vilket härligt smakprov på vad 2011 års säsong kommer att innebära!
Bond Bug 700 ES – rallyt enda trehjuling! Ägare Göran Troeng, Farsta.
Rikard Jonsson i Lincoln Zephyr 1939 körde med stil och elegans – och vann dessutom!
Två 70-talscoupéer med italienska rötter. Lars Knafve har ägt sin Peugeot 504 Coupé -73 sedan 1983. Fyrcylindrig och svensksåld, precis som Alfan.
Två 30-talsfordar med sidåttor står och mumlar utanför Rydbo station – en underbar syn den 29 januari 2011!
Ulf Sander från Segeltorp var väl rustad med Volvo Valp -67.
Rallyt gick på vintervackra Roslagsvägar.
Kaiser, Volvo Amazon, Mini 1000, Saab V4… blandningen var stor och god.
Rejäla vinterhjul a’la kugghjul, skräddarsytt kylarskydd och säkerhetsselar. Jan Lundin från Tullinge kom i välutrustad Mercedes 170 S 1950.
Nils Lindh satsade på framhjulsdrift och frontmotor i VW K70 -73 medan Totte Johnsson sjöng svansmotorns lov i sin VW 412 Variant -74. Ingen av dem körde fast och båda fick mycket uppmärksamhet för sina i dag mycket ovanliga kvastfeningar till folkor.
Ägare: Carl Legelius, chefredaktör
Fordon: Alfa Romeo GT 1600 Junior 1975
Ägd sedan: 2007.
Lämpligt användningsområde: Sportiga småturer utan stress, weekendresor till soliga badorter, banträffar?
Kommande utmaning: Byta värmepaket. Ställa framvagnen.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.