Rapport från en baklucka

Wärstamarknaden firade 30 år som evenemang förra året. Den hölls för
första gången på Wärsta Gård 1976 och tanken på att de bilar som var
nya det året i dag släpps in på finbilsparkeringen är fascinerande.

Sedan några år hålls marknaden på närliggande Finstaholms Herrgård, det
finns bättre plats där och flödet av bilar och folk fungerar riktigt
bra.

Kommersen var enligt folk vi pratade med igång redan i gryningen men varande två småbarnsfamiljer var vi ganska nöjda med att vara på plats strax efter 10.30. Range Rovern släpptes efter lite övertalning in på finbilsparkeringen och vi fick en bra plats nära marknaden - de första besökarna hade ju redan åkt.

Fyndsuget fick initialt ge efter för barnens mellanmålsdito och då kunde vi ju lika gärna ta en kopp kaffe själva… Att sitta i solen vid sin bil och snacka med förbipasserande är alltid lika trevligt och vi gjorde oss ingen brådska. Vid 12-tiden var i alla fall alla barn matade, blöjbytta, skapligt avtorkade och nedstoppade i rätt vagnar - dags för marknad!

De två första raderna avverkades i ganska bra takt, tanken var att de minsta skulle somna i vagnarna och då gäller det att hålla dem på rull. Ett par begagnade McDonaldsleksaker till de två större barnen hann vi i alla fall med i farten.

Vid rad tre hade sällskapet splittrats och det var tydligt att de små inte tänkte somna, för många störningsmoment. Jag körde ut med lilltjejen på den lite lugnare parkeringen och promenerade mellan raderna av blänkande bilar för att få henne att knoppa in. Sämre omgivningar kan man ju tänka sig. Bilarna fick betraktas i farten,
Briovagnens hjul fick ju inte sluta rulla en endaste sekund. Med kameran i höfthöjd plåtade jag de snyggaste bilarna för att kunna kolla på hemma i datorn senare.

Efter en stund hade hon somnat och då sade klockan att det var dags för lunch. Tillbaka till bilen, ut med filtarna och fram med käket.

Ytterligare någon timme senare var det mesta uppätet och vi började åter umgås med tanken att kolla in utbudet i marknadsstånden. Eftersom de flesta besökarna vid det här laget börjat vända hemåt borde fyndläget i högsta grad förbättrats resonerade vi och packade ihop barnen för ännu en vandring.

Den blev kort. Tjugofem minuter senare var det hög tid att åka hem, barnen var trötta och säljarna började packa ihop. Men en dinosaurie i plast och en plexiglasportfölj utformad som en ljudkassett lyckades vi i alla fall pruta till oss. Så bra.

Väl i bilen somnade alla utom jag innan vi hade kommit ut på huvudvägen men när vi senare kunde summera dagen var vi  överens om att den varit väldigt lyckad. Trots att vi i princip aldrig lämnade parkeringen.

 Bildelarna jag letade efter kan ju köpas via nätet vilken dag som helst!