Som vanligt började allt med en oskyldig titt. Samma historia som den gången med lågmils-Forden, en 1959 års Custom 300 med rak sexa som ofattbart länge figurerade i annonser men förblev osåld.
Att titta på bilar verkar ofelbart resultera i ett fast handslag som bekräftelse på en avslutad affär. Plötsligt står det två Ford på vår gård. Till mitt försvar frågar jag, vilken ägare till en Ford Custom kan värja sig mot en Ford Custom Cab? Inte jag i alla fall!
Det märkliga är hur kalla båda kärrorna varit på säljmarknaden. Vi talar bilar som nobbats och nobbats igen av förståsigpåarna. Det hörs fnysningar hur det fattas många hundra hästar, att det nödvändigtvis måste stoppas i en V8. Alls inte, blir min spontana kommentar. Femtionian tankar jag en gång när kompisarna redan tankat tre. Ändå kommer vi fram samtidigt till resmålet.
Nu förstår den som läst så här långt att pickupen också har en sexa. Exakt. Där fram sträcker truckmotorn på 240 kubiktum obesvärat ut sig i sin fulla längd. Vid mekning kryper man smidigt ner jämte motorn med såväl armbågsutrymme som sittplats på styrsnäckan. Skillnaden är att just den här motorn inte viskar på sexors vis, den ryter som en racer. Sådant är kul!
Någon tidigare ägare har föredömligt nog monterat så kallade headers. Snirkliga grenrörsformationer som frenetiskt försöker trassla sig ur varandras omslingrande grepp men inte lyckas förrän långt nere under golvet.
Sedan sprider de sig vidare i tandemmontage och mynnar slutligen promiskuöst ut under bakre kofångaren. Arrangemanget är inget falsarium, ingen kuliss. Vi snackar kopplade dubbla utblås som det blossar ur, och det lurar V8-vännerna.
Inom motorfamiljen finns en ännu biffigare 300 kubiktummare och båda dunderklumparna har beteckningen ”bigblock”, kända för vissa tävlingsframgångar samtidigt som de i originalutförande pressar ur sig ett högre vridmoment än motsvarande V-åttor. På så vis är jag helnöjd.
Återstår att se om säljarens påstående stämmer att motorn är totalt slut. En kalkylerad risk som motsägs av god och likvärdig kompression på alla cylindrar. Men polaren Per har upptäckt att det bakersta tändstiftet snabbt dränks i motorolja som slår igen stiftet och resulterar i nervös motorgång - som en V-åtta – vem vill det!?
Nya ventiltätningar är Pers senaste hypotes att bota rumlandet. Sådana är inköpta och väntar bara på att bytas. Kan livet verkligen vara så enkelt!?
Enligt säljaren skulle motorn vara totalt slut – men optimistkonsult Wulff tror något annat.
Ägare: Stefan Wulff, skribent
Släpar efter: Genomgången inför besiktningen. Mekanikern Per envisas med att utföra allt arbete utomhus. Dumt när det är 15 minus.
Drar iväg: I vår. Med fullt lass. Tänk att kunna åka utan asfaltsprickar och sträv saltbeläggning på karossen.
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.