Detta ska vi fira! Alltså det faktum att undertecknad nu fått jobb som webbredaktör för www.klassiker.nu. Ska sanningen fram som ingår även systertidningen Automobils webbplats, www.automobil.se, i arbetsbeskrivningen.
Så bara några dagar gammal på jobbet tar jag och skippar kontoret för en dag. Men här är det inte tal om ett lika vanskligt skolk som i 1980-talsfilmen Fira med Ferris. Arbetsmoralen får sig visserligen en knäck, men på de här redaktionerna är utebliven närvaro på grund av bilinköp ett sundhetstecken.
Jag har hittat drömbilen och den står på Gotland. Den är tysk, heter VW Passat LS och föddes 1975. Sedan dess har den likt väldigt många får (inga likheter i övrigt) vallats runt på Gotland. Det innebär att bilen är i det närmaste fri från rost, på den kalkrika ön har man förnuftet att inte salta vägarna.
Jag är sedan fyra år tillbaka stolt ägare av en välbevarad BMW 316 (E21) med bara 9 800 mil på mätaren. Bilen medverkade i Klassiker 8/2007. Putsen är på den nivån att jag blivit anklagad för att använda bomullspinnar och tandborste för att hålla rent motorrummet. Det är inte sant! Eller jo, lite så är det kanske.
Det finns inte så mycket att göra på den felfria bil. Det kan mot all förnuft vara frustrerande. Vi bensinhuvuden vill stå i garaget och pilla, pyssla samt putsa.
Så även om min Passat är rostfri förstår jag vid ankomst till ön att här finns lite jobb. Hjullagren fram har sagt upp sig, som på alla Passat av samma generation. Hatthyllan har fått för mycket sol och har precis som tanter i Florida som utsatts för samma strålning, blivit torr och skör.
Värst är det med instrumentpanelen, den är så klart spräckt. Detta det andra modellrelaterade felet är en nöt vi återkommer till i tidningen. Utbudet av hela instrumentpaneler är magert och jag hoppas kunna bringa klarhet i hur man fixar den gamla.
Det bästa med denna tvåägarvagn (först en försiktig man och fram till nu hans dotter) är färgen. Baligrön och grann kompletterar denna Passat min mintgröna BMW på ett delikat vis.
Nu har jag två tyskar från 1970-talet, med tvådörrarskarosser, minstingmotorerna och de mest tidstypiska färgerna.
Allt känns väldigt rätt just nu. Det får gärna bli grönt på marken snart också.
Ägare: Joakim Dyredand, webbredaktör
Stekhett: Min bilsamling har äntligen ett tema.
Iskallt: Hur ska jag få med båda till bilträffar, och med vilken klubb ska jag alliera?
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.