Det är nog tre år sedan kollegan Calle Carlquist berättade om den för första gången. Av någon anledning hade han haft ett ärende till ett parkeringsgarage på Söder i Stockholm. Givetvis hade han lagt märke till den lilla Forden som stod mellan två pelare. En tidig Fiesta med kromade stötfångare, kapsylfälgar och persienngrill – klart att man ser en sån! Den här var dessutom tvåfärgad i ljust och mörkt grått, med en röd rand längs sidorna och märkningen ”bravo”.
Fords första moderna småbil tillverkades i miljoner men har också skrotats i miljoner. Det finns inte många kvar.
Calle gick ett varv och konstaterade att detta var nog den finaste Fiesta han sett sedan han sommaren 1979 for omkring i just en sådan som lokalreporter på Skara tidning.
Registreringsnumret memorerades tvångsmässigt och ägaren – den enda sedan augusti 1981 – ringdes närmast rutinartat upp. En sån här bil måste man ju veta mer om.
Och jo det fanns en förklaring till att bilen var så fin, den hade nämligen inte använts särskilt mycket. Drygt 2 000 mil, mer hade det inte blivit genom åren. Det var nästan onödigt att ha den kvar men nu hade den ju blivit veteranbil och då behövde man ju bara besiktiga vartannat år. Så att sälja den var absolut inte aktuellt.
Men tiden gick som den har för vana att göra och plötsligt en dag är läget ett annat. Någon har försökt stjäla Fiestan, slagit in en ruta och brutit sönder något vid ratten. Är Calle fortfarande intresserad?
Det är Calle – i alla fall av att se bilen igen. Jag som av någon anledning alltid gillat Fiestans pigga uppsyn tigger till mig en plats i expeditionen. Jag intalar mig själv att mitt intresse är rent teoretiskt.
Vi kommer till garaget och där står den ju. Piggt plirande under dammlagret.
Fortsättning följer.
Vi går lite närmare....
...och ytterligare några steg. Det här verkar lovande.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.