Hjulstök enligt tallriksmodellen

Ett halvt öga på auktionssajten Tradera (hört talas om den?) förbyttes som så ofta i ett impulsköp. Det som satte eldgaffeln i ryggen den här gången var ett utrop på en komplett teservis dekorerad med Saabs gammel-logotyp. Utan en sådan kände livet en smula urdrucket. Allra helst i ljuset av att porslinsskåpet sedan länge hyser ett rågat dussin sopp- och assiettetallrikar med tillhörande ljusstakar stämplade Saab.

Ni hör. Det luktar solomiddag lång väg.

Kanske var det just det här jag satt och funderade över, för precis i själva budögonblicket slogs plötsligt nervförbindelsen ut mellan lillhjärna (den för motorkoordination) och pekfinger. Logikcentrum förvirrades momentant och uppfattade helt felaktigt liggande bud på 1 200 kronor som för dyrt. Slutsatsen var spontangenererad och byggde på ett vansinnigt resonemang om att ”Spara stålarna. Det där kan du hitta nån annanstans. Lite billigare”. Signalröran resulterade i en bommad auktion.

Mitt logistikcentrum var nu uppe i varv och jag märkte att pekfingret automatiskt klickade över till Svenska Saabklubbens nätannonser. Inom 30 sekunder hade jag helt logiskt kompensationsköpt fyra plåtfälgar till en Saab Sonett för 2 000 spänn.

Jag tror jag tänkte så här. För några år sedan köpte jag nya däck till min Saab husbil i dimensionen 155-15. Snyggt, men kanske lite spinkigt.

Ett mellanspel med en curryfärgad Saab V4 1975 löste problemet. Raskt på med nya 165:or på husbilen medan 155:orna teleporterades över till V4:an, ett win-win upplägg. Currybilen såldes kort tid därefter.

En ny säsong med husbilen antydde att även 165 var lite fjösigt. Tillbaka till ruta ett.

Men så kom en ny aktör, den av far och mor skänkta Saab 92, med vackra men rätt odugliga diagonaler. I radialvärlden ska 92:an ha 155-15 och det var här som min hjärna började jobba på allvar.

Med de läskigt snygga och en tum bredare Sonettfälgarna kunde en hel kedja av tänkbara händelser dra igång. Så här: Jag blästrar och målar Sonettfälgarna röda och monterar på husbilen. Då kan jag fläska på uppemot 185-15! Åtgärden löser indirekt 92:ans däckbehov på ett lite oväntat sätt. Den nye V4-ägaren skickade nämligen en bild på sin renoverade och rallyfierade bil.

Japp, de pinniga 155:orna hade blivit över och jag fick köpa (tillbaka) dem, en för övrigt fullfinansierad lösning tack vare att 165:orna, från husbilen, framgent kan säljas till en viss Clouseau. Är ni med?

Men riktigt så enkelt får det inte vara. Jag vill behålla uppsättningen med körklara diagonaler till 92:an, för finsammanhang. Och ska jag då ändå skaffa fram nya fälgar är det läge att bli lite petig och välja exakt rätt årsmodell, det hänger på nitningen. Jag har fått korn på några som måste blästras och målas. Snabbt. Innan det dyker upp någon helt ny tankegång.

Husbilen har tidigare fått rallyfjädring. Nu kommer sportvagnshjulen.