Och bilen går bra?

Italien består av Fiat Panda och Fiat Multipla. Sommarens bilräknartävling i hyrbilens baksäte var därmed i full gång. Själv valde jag Uno. På tio semesterdagar kunde jag bocka av tre saltpinade, sorgliga exemplar. Redan dag två, halvvägs till Florens, bollade svettgänget bakom min rygg med tresiffriga tal, med en svag övervikt åt Panda. Politiskt må Italien vara ett halvmuggigt land, men när det kommer till förfinad bilsmak är det en föregångsnation. Att varje dag se alla dessa Multiplor måste vara en underbar sak, och då pratar vi förstås om den med originalutseende, alltså fram till och med 2004. Nyare än så och du och jag skulle på allvar kunna trassla in oss i en diskussion om fult och snyggt och du skulle aldrig vinna. Att köra Multipla i vårt audi­drogade volvoland är att vara fiskbenet i halsen. Läppläsningen går numera på automatläge. Genom den föredömligt dimensionerade vindrutan tydligt se vad som sägs och tycks. Till och med mina minsta pojkar har lärt sig dechiffrera munrörelserna: ”Pappa han svärde!”. Många pekar ogenerat och ser rent förolämpade ut, något som ytterligare stärker mig i uppfattningen att valet av dagligfordon inte hade kunnat göras annorlunda. De rent faktiska omständigheterna kring att äga en Fiat Multipla i vårt främlingsfientliga land är förstås kärvare. Det här med reservdelar är en sådan omständighet. Utbudet är direkt kopplat till värdeminskningskurvans störtloppsvinkel. Trots att jag intygar att jag sett dem med egna ögon möts jag av reservdelsmännens och verkstadsinnehavarnas klentrogna blickar. Vadå, skulle det finnas ett land fullt av dessa idiotiska bilar? Här någonstans hakar the global community upp sig fullständigt. Bysamhället enfaldigaste och mest analoga tunga tillåts tala. Det är HELT OMÖJLIGT att få fram ett avgasrör till den här, hör du det. En hydraulventil till Discovery, visst, skickar vi innan lunch. Så det pyser i skarvarna. Centrallåset lever sitt eget liv och backvarnaren – denna på en hörntydlig bil helt överflödiga långtradarfiness – varnar för fri luft. Nått gnissel under huven är det också, och att hitta rätt clips till förarstolen för att en gång för alla jaga den där instängda fiskmåsen på flykt törs jag inte ens tänka på. Än mindre installera något så märkligt som en motorvärmare. Claes Johansson