Orange stress

Det var i oktober 2004. Vi hade just väckt till liv och hämtat en
Citroën DS20 Break som stått still i 17 år i Kiruna och var på väg ner
mot Göteborg längs Inlandsvägen, riksväg 45. Som om inte det skulle
räcka som utmaning hade vi erbjudit oss att haka på ett bilsläp som
stod i Hammarststrand och köra ned det till västkusten.



På släpet stod en Citroën 2CV i skåputförande, en AK400 från 1974. Den
stod utomhus sedan någon månad och det var en alldeles för fuktig plats
för den lilla rostbenägna hantverkarbilen.



Vi utförde alltså en tjänst, dock inte utan baktankar om ett
fördelaktigt köp inom en snar framtid. Det skulle snart visa sig vara
ett felaktigt antagande. Bilen fick stå i mitt garage i nästan sex
månader innan vi kom överens. Bytesskillingen blev nog alldeles för
stor men till slut fick det ändå hända något.



Bilen monterades ner, en förhållandesvis smal sak. Slip- och lackjobbet
var däremot ett svettigt jobb för TMH Lack i Tullinge utanför
Stockholm. Veckad plåt både inne och ute tar sin sliptid. Karossen var
förhållande frisk och det var i huvudsak det främre golvet och ett par
plåtar i bakstammen som behövde bytas.



Jag valde en härligt brandgul Citroënfärg, "Orange Ténéré" som

fanns på modellen under åren 1974-76. Bilens originalfärg under den
blekgula tidigare fula omlackeringen var visserligen "Bleu Lagune", en
tråkig kartongblå nyans men jag vill att skåpet ska utstråla värme.



Just nu hänger karossen på lyften för att snart giftas ihop med
chassit. Motorn sitter snart på plats och före själva giftermålet ska
det rostskyddas i underrede, balkar och innerskärmar.



Drivpaketet med 602-kubiksmaskin är från en sen 80-talare och därmed
får man också ett bättre bromssystem med skivbromsar. Därför har även
handbromsinfästningen på skåpet ändrats då skivbromsarna har ett annat
arrangemang.



En nackdel med att låta en renovering ta lång tid är att man glömmer
för mycket. Var satt den där? Gjorde jag klart det där? Var la jag de
där delarna jag köpte i Tyskland? Eller delarna från Frankrike?



Som tur är har jag mycket 2CV-kunskap på nära håll genom Svenska
Citroënklubben. I Göteborgsområdet finns ett bra gäng brukare av 2CV,
bland annat Sven-Erik Hjalmarsson. Mera känd som Hjalmar är han inte
sen att räta ut alla typer frågetecken som kan tänkas komma upp.



Till sommaren måste AK400:an vara ute på vägarna och brandgult lysa upp
tillvaron. I slutet av juli är det nämligen världsmöte för Citroëns
A-modeller i Borlänge. "Rencontre Internationale des Amis de la 2CV" är
en sanslös träff var i världen den än hålls.



Då ska naturligtvis den brandgula delta tillsammans med sina
garagekamrater, 2CV Club och 2CV Charleston. Förare och co-drivers blir
nog mitt lilla kravalljazzband "HejåhåmedPeter" och vi hoppas få några
gig på träffen.



Nu måste jag därför göra en för mig svår sak. Tänka logiskt, planera
och kompromissa med andra intressekonflikter. Svagheter i
personligheten.



Planering och struktur, åh... måste jag?