Range Rover: kungligt getingbo

Att jag är en Rover-vän är just ingen hemlighet och att jag av födsel och ohejdad vana har allt för många bilar har till slut även jag insett.

Men om jag nu bara ska ha ett fåtal bilar, vilka skall jag då koncentrera mig på? Efter en del funderande kom jag fram till att första Range Rovern är en god sammanfattning av gamla Rover Company.

Den är rambyggd och har fyrhjulsdrift inspirerad av Land-Rover och har en karosstomme med all synlig plåt skruvad enligt samma princip som på P6-serien, samt V8-motorn som fanns i bägge. En liten hake var förstås att jag inte hade någon sådan tvådörrars Range Rover.

Jag hade dock en plan. För ett par år sedan köpte min bror just en sådan bil. På plussidan var att den som 1980 års modell var en ganska sen variant av den första versionen, att den hade ett trevligt utförande samt en känd historia med nuvarande kungen som förste ägare.

På minussidan var att den egentligen var lite väl risig.

Innan inspirationen sökte sig till andra bilar hade emellertid min bror gjort en del nyttigt med den som att byta till ny bensintank och vattenpump samt en bra begagnad kylare.

Min bror tog också bort en del underligt påhäng, bland annat en safariinspirerad fejksnorkel som bestod av en slags grov dammsugarslang skruvad stumt mot torpeden. I andra änden satt en uppochnedvänd blomkruka av plast. Ibland vill man inte veta hur tidigare ägare har tänkt.

Jag lyckades övertala min bror om att få ta över bilen. Det första jag gjorde var sedan att städa ur den ordentligt för att sedan polera och vaxa den.

Genom att på detta sätt gå igenom den ganska noggrant kunde jag även göra en mental att-göra-lista. Då bilen hade stått ett par år gick jag därefter igenom karossens jordpunkter. Snacket om att brittiska elsystem skulle vara veritabla getingbon har jag sedan länge avfärdat som struntprat men när jag gjorde lite småfix hittade jag faktiskt ett riktigt getingbo.

Repliken från min lustige bror blev: ”Om det åtminstone var jordgetingar!”