Volga, tro och hopp

Och hur går det med Volgan? Inget vidare! Rent mekaniskt händer det ingenting. Den står på en vanlig p-ruta i ett garage som inte direkt lämpar sig för mekkvällar. Först ska en skrotvolvo fraktas bort ur ett annat garage och sen… ja, ni känner till det där med billogistik.

Vad värre är att vid en närmare kontroll på registreringshandlingar och chassinummerplåten visade det sig att chassinumret inte överensstämmer. Däremot stämmer motornumret. Mycket märkligt kan det tyckas.

Vad göra?

1. Hoppas och tro att det går att registrera bilen med hjälp av motornumret.

2. Hoppas och tro att det vid registreringsbesiktningen ändras i pappren så att alla siffror stämmer.

3. Be den alltjämt registrerade ägaren, Anna, att ta kontakt med Transportstyrelsen, eller vad det nu kan heta, i Litauen och få chassinumret ändrat på distans.

4. Ta Anna, Volgan och en pall med vodka ned till Vilnius och Transportstyrelsen, som säkert heter något annat, för att på plats rätta till saker och ting.

5. Ta kontakt med behörig tjänsteman på Bilprovningen för att rådgöra om problemet.

Alternativ 1 och 2 verkar alltför osäkra för att satsa på. Alternativ 3 skulle knappast kunna gå i lås. Alternativ 4 skulle säkert vara skojigt och bli ett bra resereportage men kräver semesterdagar samt en uppsjö av reservdelar som först måste inköpas via tyska Ebay. Det får alltså bli alternativ 5.

Genom Klassikers försorg har jag fått kontakt med en herre som är expert på detta med fordonsimport. Denne man har lovat att trippelkolla alla ansökningshandlingar innan de skickas till den stämpelförsedda notarien på berörd myndighet. Heder åt sådana hjältar!

Farbror Sören har berättat för mig att om ett aldrig så litet fel har smugit sig in i handlingarna kan det bli dödsstöten för vagnen i fråga. Ansökan är då diarieförd och bilen liksom brännmärkt. Att sedan komma igen med rätt ifyllda papper duger inte.

Att bli av med en oregistrerad Volga kan bli ett äventyr. Kanske som reservdelsbil? Men behovet lär knappast vara skriande, det existerar inte en enda M24 utöver detta exemplar inom vårt lands gränser. Det finns ingen registrerad i alla fall. Så illa ska vi inte tro att det går. Bakom varje myndig myndighetsperson finns det en helt vanlig människa. Som, om jag har tur, är sovjetbilsfanatiker. Det hoppas och tror jag på!