En god vän, vi kan kalla honom Fredrik, som skulle sälja sin Volvo 240 för något år sedan upprördes av en av spekulanternas förfrågan om bilen möjligen hade dragkrok.
"Han var inte rätt man för min fina bil!" sade han. "Det här är ju en klassiker!"
Jag höll med. Högst okänslig fråga!
Men jag har ändrat uppfattning. På min Volvo 240 GL -87 satt det en rejäl krok när jag köpte den, vare sig jag ville eller inte.
Och jag har märkt att jag vill. Om jag hade haft körkort för det hade jag fått dra 1 600 kg med Volvon, inte illa.
Dragkroken har gjort att jag uppskattar min Volvo ännu mer. Visserligen har min moderna bil också drag men jag tar mycket hellre 240:n Volvon till soptippen med släpet. Dels är sikten avsevärt bättre, dels är den med sin snäva vändcirkel betydligt mer manövrabel. Dessutom blir turen lite roligare, lite mer speciell.
Det enorma bagageutrymmet har också varit till glädje - det sväljer utan tvekan fyra nyfixade Citroën GS-hjul till exempel.
Att ha en klassiker som funkar i vardagen är bara av godo - då ökar chanserna att man faktiskt kör med bilen!
Plats för det mesta. Skyddande matta i gummi sparar originalet.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.