Svampbob Fyrkant

En kompis hade pratat i flera år om att hon ville köpa en Ford Mustang.
Så en dag i somras fick jag för mig att hjälpa henne och lotsade henne
till ett lämpligt exemplar, en blå Hardtop från 1967. Pang så blev det
affär på första försöket. Det lämnade mig djupt svartsjuk. Nu var jag
också tvungen att köpa en amerikanare. Fast något mer praktiskt. Jakten
på en Jeep Cherokee började. Vi pratar om den generation som kom 1984
och höll sig kvar ändå till 2001. 1993 skulle den ersättas av Grand
Cherokee, men den fortsatte att vara så populär att den fick vara kvar.
Det är en historia som vi känner igen från andra klassiker. Det här kan
sägas vara bilen som skapade den idag så hatade SUV-trenden. Jämfört
med föregångaren var Cherokee mindre och att den hade fem dörrar bidrog
till succén. Teknikens Världs Alla Bilar kallade den ett år för en bil
för machomän. Fel som vanligt, det var kvinnorna i USA som upptäckte
Cherokee.



I början på min jakt på rätt Jeep var jag grundlig, den första jag
provkörde kontrollerades noggrant och kördes till GDS-hall för att
kunna hissas upp för inspektion, vid nästa provkörning blev jag lite
slarvigare och tog bara en snabb titt under på båda sidorna. Och så en
dag stod den framför mig, lite annorlunda än de andra. Med kromade
stötfångare, grill och dörrhandtag. Nu brydde jag mig inte ens om att
titta under på båda sidorna av bilen. Ett besiktningsprotokoll med ett
par lättlösta problem visades upp av säljaren. Jag var helsåld och det
blev Jeepen också. Det var på en fredag och hela helgen gick åt till
att putsa och feja. Ett klistermärke på en stötfångare visade sig vara
ditsatt för att dölja en buckla, men det gjorde väl inte så mycket. Så
på måndagen ville jag kolla att ägarbytet gått igenom och begärde ut
ett fax på Vägverkets hemsida. Där stod en lustig grej, en anmärkning
på senaste besiktningen om rost i golvet. Ett samtal till Bilprovningen
och jag hade snart protokollet framför mig. Där fanns en
bra-att-veta-punkt som inte funnits på den kopia jag fått vid köpet.
Den hade Tipp-Ex-renoverats.



En snabb kontroll som jag borde gjort före köpet visade att golvet på
passagerarsidan var så mjukt att jag med lätthet fått handen rakt
igenom det. Och jag som redan hade en bil med rosthål i golvet, jag
hade nyligen hittat rost i min Austin Cooper. När jag sedan av en slump
fick reda på att Jeepen varit föremål för en civilprocess mellan
tidigare ägare så ville jag bara sjunka igenom marken, förlåt golvet.

Jag gillade ju trots allt bilen och ville inte bli indragen i några
juridiska turer. Så frågan var bara, parkett eller plast? Golvet skulle
läggas om! Jobbet gick till Johan Millbro på  Millbridge norr om
Åkersberga. Det visade sig snart att rostproblemet var större än jag
trott. Golvet mellan sparklåda och kardantunnel på både passagerarsidan
och förarsidan behövde bytas. Johan skickade bilder som på ett
pedagogiskt sätt förklarade varför jag snart skulle behöva betala honom
ett antal tusenlappar.

Men jag intalar mig att pengarna var väl spenderade, nu har jag en
blivande klassiker i lagom bra skick. Med kantigt yttre och en rak sexa
på fyra liter som nästan mullrar lika bra som en V8:a.