Tillförlitlighetsövning

Två turer sen ett haveri, därefter två turer och ett haveri. Det har varit legio i flera år för min Austin Cooper. Tills i år. Efter att den karossrenoverats och hellackerats förra vintern så började den istället gå sönder v-a-r-j-e gång jag tog ut den.

Det har varit en läckande vätskefjädring, felaktig termostat, glapp i styrväxel och en spindelled, kabelbrand och en generator som gav upp.
Som om inte det varit nog har jag dessutom fått göra två turer till Bålsta för att ett par saker med lackeringen skulle göras om. Jag var mycket nöjd med Mikael Simlins lackering förutom att skarven mellan framskärmarna och plåten under vindrutan inte kittats ihop och lackerats. Vi var båda lika angelägna att det skulle bli rätt och nu är jag nöjd!

I stort sett hela augusti var jag utomlands men i början av september var det äntligen dags att lite i sista minuten börja köra ordentligt med sommarbilen. Det blev en tur till en träff – inget hände, det blev några resor till jobbet – helt odramatiskt, det blev någon tur med hela familjen – inga problem! Likt den som vet att tiden är utmätt försökte jag köra så mycket jag bara kunde innan hösten övergick i vinterslask. Det var en härlig känsla att äntligen efter all investerad energi och för den delen pengar få njuta av Austin Coopern.

När oktober övergick i november bestämde jag att det ändå var dags att ställa in Hundkojan för vinterförvaring. På Facebook kunde jag inte låta bli att skriva: ”Eftersom jag nu ställt in den kan ni räkna med den varmaste och torraste november i Stockholm i mannaminne”.  Och så blev det. Tydligen har jag mer kontroll över vädret än min bil.