I april 1994 rullade två Volvo 850 upp till startlinjen på Thruxton-banan i södra England. Det var dags för säsongsstart i BTCC och Volvo orsakade många höjda ögonbryn. De ställde upp med två kombibilar!
Tillsammans med Tom Walkinshaw Racing – TWR – hade Volvo dragit igång en storsatsning i klassen och greppet att använda kombibilar skapade mycket uppmärksamhet.
I den ena bilen satt 26-årige Rickard Rydell, i den andra hans holländska teamkamrat Jan Lammers.
– Det är svårt att förstå att det gått 20 år, säger Rickard Rydell i dag. Det känns inte så.
TWR som under 1980-talet varit Volvos främsta konkurrenter i EM-serien när 240 Turbo tävlade mot Rover SD1, hade nu kontrakterats för tre år och ansvarade för den tekniska utvecklingen av tävlingsbilen. Volvo skulle stå för teknisk support, marknadsföring och PR.
Beslutet att ställa upp med två kombibilar togs flera månader före start men hölls hemligt in i det sista. När nyheten väl släpptes trodde många att det var ett skämt. En stor kombi är inte någon idealisk banbil, med mycket vikt bakom bakaxeln och högre tyngdpunkt är den svårare att få med sig runt kurvorna än en sedan.
– Men kombin var aerodynamiskt sett något bättre än sedanen, säger Rickard Rydell. Men det som avgjorde var att kombin skulle väcka mer uppmärksamhet.
I enlighet med regelverket FIA klass 2 skulle tävlingsbilarna baseras på en produktionsmodell. Karossens utseende fick inte förändras men för att racen skulle bli täta och spännande var motorernas cylindervolym begränsad till två liter, maximalt varvtal till 8 500 r/min och minimivikten till 950 kg för framhjulsdrivna bilar. Överladdning var inte tillåten i någon form.
Volvo och TWR utgick från sin femcylindriga motor som i 850 Turbo var på 2,3 liter och gav 225 hk. I racingutförande – utan turbo och med två liters volym – gav den omkring 290 hk. Den femväxlade manuella lådan i standardbilen var ersatt av en sexstegad sekventiell låda. Som första team hade Volvo katalysatorrening på sina bilar – något som snart blev en del av reglementet i klassen.
– Vi hade inte hunnit testa bilen på bana före premiären på Thruxton den 4 april, säger Rickard Rydell. Jag och Jan Lammers hade fått köra några hundra meter var på infarten till TWR:s utvecklingsverkstad, det var allt!
Första säsongen betecknades redan från början som ett prövoår för förare, team och bilar och man räknade inte med någon framstående placering. När serien avslutades efter 21 lopp på Donington Park den 21 september 1994 hade Volvo inte nått längre än till 14:e plats totalt.
– Vi hade lärt oss enormt mycket under säsongen och utvecklat bilen löpande, säger Rickard Rydell. Som bäst blev det en femteplats på Oulton Park men det skrevs mer om oss än om något annat team!
Året därpå bytte man till 850 sedan. Även om en kombikaross har bättre naturlig downforce bak än en sedan infördes 1995 möjligheten till en extra vinge på bakpartiet. En sådan gjorde ingen nytta på en kombi men på en sedankaross kunde den göra stor skillnad. 1997 bytte Volvo till S40 och Rickard knep en fjärdeplats för att 1998 vinna hela serien.
I den ena bilen satt 26-årige Rickard Rydell, i den andra hans holländska teamkamrat Jan Lammers.
– Det är svårt att förstå att det gått 20 år, säger Rickard Rydell i dag. Det känns inte så.
TWR som under 1980-talet varit Volvos främsta konkurrenter i EM-serien när 240 Turbo tävlade mot Rover SD1, hade nu kontrakterats för tre år och ansvarade för den tekniska utvecklingen av tävlingsbilen. Volvo skulle stå för teknisk support, marknadsföring och PR.
Beslutet att ställa upp med två kombibilar togs flera månader före start men hölls hemligt in i det sista. När nyheten väl släpptes trodde många att det var ett skämt. En stor kombi är inte någon idealisk banbil, med mycket vikt bakom bakaxeln och högre tyngdpunkt är den svårare att få med sig runt kurvorna än en sedan.
– Men kombin var aerodynamiskt sett något bättre än sedanen, säger Rickard Rydell. Men det som avgjorde var att kombin skulle väcka mer uppmärksamhet.
I enlighet med regelverket FIA klass 2 skulle tävlingsbilarna baseras på en produktionsmodell. Karossens utseende fick inte förändras men för att racen skulle bli täta och spännande var motorernas cylindervolym begränsad till två liter, maximalt varvtal till 8 500 r/min och minimivikten till 950 kg för framhjulsdrivna bilar. Överladdning var inte tillåten i någon form.
Volvo och TWR utgick från sin femcylindriga motor som i 850 Turbo var på 2,3 liter och gav 225 hk. I racingutförande – utan turbo och med två liters volym – gav den omkring 290 hk. Den femväxlade manuella lådan i standardbilen var ersatt av en sexstegad sekventiell låda. Som första team hade Volvo katalysatorrening på sina bilar – något som snart blev en del av reglementet i klassen.
– Vi hade inte hunnit testa bilen på bana före premiären på Thruxton den 4 april, säger Rickard Rydell. Jag och Jan Lammers hade fått köra några hundra meter var på infarten till TWR:s utvecklingsverkstad, det var allt!
Första säsongen betecknades redan från början som ett prövoår för förare, team och bilar och man räknade inte med någon framstående placering. När serien avslutades efter 21 lopp på Donington Park den 21 september 1994 hade Volvo inte nått längre än till 14:e plats totalt.
– Vi hade lärt oss enormt mycket under säsongen och utvecklat bilen löpande, säger Rickard Rydell. Som bäst blev det en femteplats på Oulton Park men det skrevs mer om oss än om något annat team!
Året därpå bytte man till 850 sedan. Även om en kombikaross har bättre naturlig downforce bak än en sedan infördes 1995 möjligheten till en extra vinge på bakpartiet. En sådan gjorde ingen nytta på en kombi men på en sedankaross kunde den göra stor skillnad. 1997 bytte Volvo till S40 och Rickard knep en fjärdeplats för att 1998 vinna hela serien.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.