Nästa artikel
Cheva -55 då Kennedy sköts
ARNE

Cheva -55 då Kennedy sköts

Publicerad 7 januari 2011 (uppdaterad 24 oktober 2013)
Oj då, nu höll jag på att glömma bilen som jag hade samtidigt med Hudsoncoupén. I november 1963 köpte jag …

… tillsammans med Leffe Ernberth en Cheva -55. Det var en bilelektrisk verkstad på Skånegatan som hade bilen till salu. Vi delade på de 1 000 kronorna som bilen kostade. Den var nylackad i vitt och metallicgrönt.

Inspirerade av filmen "Raggare" där jag för övrigt kände två personer, dels "Skägget" och en tjej som hade gått i samma klass som mig, Ingegärd Fredin, gav vi oss in till stan för att åka Kungsgatan, som var det stora tillhållet för raggarbilar.
Nästan omedelbart fick vi "napp". Två äventyrslystna tjejer från Postgirot ville åka med.

Gerthy och Inger. Flera kvällar träffades vi alla fyra för att göra diverse planlösa utflykter. En planlös utflykt slutade till och med i ett lastbilsgarage på Ringvägen där vi började meka med bilen, föga upphetsande för två tonårstjejer.

Medans vi mekar med bilen hör vi i bilradion att president Kennedy har blivit skjuten. Kvällen avslutades med att tjejerna skjutsades hem, Inger till Näsbypark och Gerthy till Mälarhöjden.

Chevan som inte var av den dyraste modellen hade en trött 6-cylindrig motor och rattväxel som man måste dalta med. Inga snabba växlingar här inte. Snabba växlingar gjordes i alla fall och det slutade med att ingen växel gick att få i.
Upp med huven och ner bakom motorn, Nu var det bara att ruska om i länksystemet till växellådan, sen var det bara att åka igen och komma ihåg att växla långsamt.

Efter ett antal månader bestämde vi oss för att sälja Chevan. En hugad spekulant fanns i Leffe Andersson, en yllig kompis som bodde ett kvarter närmare stan. Leffe A-son var villig att ge 800 kronor för bilen men hade för stunden bara 400 kronor vilket vi accepterade då han skulle betala resten inom tre månader.

Redan innan tre månader hade förflutit var bilen defekt. Bakaxeln hade pajat och nu stod bilen vid Blåsuts Tunnelbanestation på en ödslig parkering. Redan efter några dagar hade någon slagit in rutorna och ju längre tiden gick ju sämre blev bilen. De 400 kronor som saknades betalades aldrig.
Förvånad?

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.