Hudson 47:a – perfekt rallybil

… konduktörsarbetet lett mig in på åkerisvängen. Genom Sellbergs åkeri och tankbilskörning kom jag i kontakt med diverse intressanta, till synes övergivna fordon. På en tomt i Nacka fanns en tuff Hudson -47:a, krockskadad i fronten och något fel på motorn.

Ägaren var glad att jag visade intresse och bjöd ut bilen för ynka 25 kronor. Bilen betalades kontant för att nästa dag hämtas och bogseras hem.
Dagge drog den tunga Hudsonbilen med sin pappas Cambridge, en betydligt lättare bil.

När vi kom till Sickla såg vi en lämplig parkering där bilen tillfälligt kunde härbärgeras, den stod ju lika bra där som hemma och det var bara fem kilometer dit om man skulle meka.
En annan Hudson av sedanmodell köptes i Trollbäcken för 100 kronor. Tanken var att den fina sedanen skulle släppa till delar till den betydligt tuffare coupén. Nu skulle bilen hämtas.

Av en kompis som heter Åke Tälth fick jag låna en Ford Zephyr av tidig 50-talsmodell, en bättre dragbil än Dagges farsas Cambridge. Bilen drogs till Bivavaruhuset i Hammarby fabriksområde. På en parkering utanför inleddes demonteringen av de åtråvärda framskärmarna.

De flitigaste mekarna var min brorsa Kjelle och hans kompis Frippe. Skärmarna stuvades in i den i Sickla stående Hudsoncoupén. Redan efter några dagar var reservdelsbilen vid BIVA borttransporterad då den i andra människors ögon var ett vrak.

Det var nu dags för mig att rycka in i lumpen. Jag hamnade på I1 vid Sörentorp. Då det där fanns en stor parkeringsplats för dom intagnas bilar beslöt jag mig för att även min bil kunde stå där tills vidare.

Frippes farsa som jobbade vid bilspedition hade tillgång till en större kranbil och hjälpte mig med transporten. Månaderna gick och efter tio månader muckade jag. Bilen tänkte jag hämta senare, den stod ju ändå inte i vägen. Tidpunkten "senare" visade sig inte vara så bra vald tid, parkeringen var nämligen städad och rensad inför näst års kull av rekryter. Bara att glömma och gå vidare.

Vi undrade varför bilen hade så stora fula strålkastare vilket jag av en slump fick veta då jag bläddrade i en gammal tidning från 1950. Det var nämligen en gammal rallybil, då med ett tidigare registreringsnummer. Vid senare efterforskningar visade det sig vara samma bil.