Det blev ingen Simca i skum affär

… utan framgång få tag i Berra för att låta affären gå tillbaka. Berra var inte anträffbar och det påstods att han åkt på semester med ”min” Austin 105. Jag måste nu vänta tills han kom hem igen för att kunna gå vidare. Dagge fick nu låna sin farsas Austin Cambridge, han åkte ju ändå inte med den och vi hade blivit beroende av bil. Man ville ju inte sitta hemma när både Dagge och jag hade relativt färska körkort.

En dag i Farsta möter vi ”min” bil varvid Dagge gör en U-sväng och kör i kapp den, prejning mot trottoarkant blev nödvändigt. I bilen färdades det ett medelålders par som sade sig ha köpt bilen för ett par dagar sen. Jag kände mig dum men när jag förklarat situationen förstod de.

Nu förstod även jag hur lurad jag var. Berra var spårlöst borta men Bosse som numera fanns på en adress i Solberga sa att han tyckte att det var taskigt av Berra att göra som han gjort.

– Jag ska hjälpa dig, sa han. Jag köper Healyn av dig och betalar det som verkstan ska ha. Vi skriver kvitto nu så får du en annan bil av mig sen. Jag har många affärer på gång, sa Bosse.
– Där borta står det en av mina bilar, kan du ta den så länge, så byter vi sen?  Bilen som var en Simca Aronde verkade föga upphetsande och jag tackade nej.

– Okej, sa Bosse, som verkade vara av den förtroendeingivande sorten, vi måste i alla fall skriva något och om vi skriver att vi byter bil så är affären klar och du kan hämta din ”nya” bil om några dagar. Papper skrevs och det närmaste jag någonsin kom Simcan var 50 meter, på så långt håll visste jag nämligen att den där, den ville inte jag ha.