… hade gått så värst många år sedan bilen var ny så kändes det som en fin veteranbil. Jag skulle gärna köpa bilen om den var till salu, men det var den ju inte.
En dag när jag tankade på en bensinmack så dök en tvillingbil upp, den var nästan lika fin som Kjells bil och när jag frågade om den var till salu fick jag till svar att när den ska säljas så skulle jag kontaktas.
Någon gång 1986 eller 1987 fick jag det efterlängtade samtalet, nu var bilen till salu och jag mötte upp säljaren vid Fridhemsplan där bilen fanns i ett garage.
Bilen var i ett strålande skick och var bara körd av förste ägaren, höger framstol och baksätet var nog aldrig använt. Den fina Volvon användes bland annat som semesterbil till Dalarna. Efter en tid kände jag att bilen var för fin för mig och jag ville att någon annan skulle bevara den unikt fina Volvon.
Annons infördes i Gula Tidningen och en regnig dag kom en spekulant som tyckte om bilen, han hade just varit och kollat på en 245 av -79 års modell men den var inget vidare tyckte han.
Affären gjordes upp och nu skulle den nye ägaren lasta in sin leriga blöta Schäfer och jag frågade om han ville ha några gamla tidningar att lägga som skydd i det bakre lastutrymmet. Det behövs inte sa mannen och öppnade den vänstra bakre sidodörren så att den leriga jycken kunde komma i och bänka sig i det "nya" sätet.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.