Gänget och jag

... håller i kameran är inte säker på att det har blivit någon bild och lyckas ta en till på samma bildruta.

Den vänstra bilen bemannas av bröderna Lundvall, Dagge som motor och Kurt vid spakarna Deras pappa hette Otto och han hade vid denna tidpunkten en äldre Ford Anglia av korvståndsmodell. Några gånger fick vi åka med Otto när han skulle meka med Forden i närheten av Torö, ofta skulle toppen lyftas av och all sot borstades bort, det tog lång tid innan vi fick åka hem och nästa gång fick han åka själv.

Nuförtiden kör Dagge sedan cirka trettio år tillbaka långtradare efter att i många år varit egen åkare, lillebror Kurt har i dag en hög position inom Huddinge kommun. Mittenbilen sköts av bröderna Schelin, jag som motor och Kjelle som driver, vår farsa hade inte körkort, men den 29:e maj 1956 kom farsan hem med en sprillans ny moped, en tvåväxlad Monark med Pilotmotor.

Jag har kört lastbil sedan jag var 19 år och kör fortfarande. Lillbrorsan Kjelle har sedan många år entreprenadmaskiner i form av t.ex. traktorgrävare, väghyvel och sopmaskiner. Den högra bilen: vid spakarna portvaktens Tommy Eklund, vars pappa Yngve hade en PV 444 från 1953 och bakom honom som motor Berndt Persson som gick i samma klass som mig.

Berndts föräldrar Rudolf och Vera hade varsin olivgrön fransk moped som senare byttes mot en fransk bil av märket Dyna Panhard. Efter ett tag byttes även den ut mot ytterligare en fransman nämligen en grå Peugeot 203. Efter en tid blev 203:an påkörd bakifrån och nu byttes den bort mot en riktig drömbil, en metallicblå Ford V8 Cab med dubbla sidosökare, årsmodellen var den bästa tyckte jag, 1946.  

Nu var Rudolf kung bland grabbarna på gatan och han ville bjuda på en rundtur i den fina nercabbade Forden. Sex-sju ungar trycker in sig i bilen för att få sin åkupplevelse, en fick inte plats, det var jag.

Kanske kommer jag över det någon gång.