Nästa artikel
Min moped: Storvickyn
ARNE

Min moped: Storvickyn

Publicerad 25 maj 2011 (uppdaterad 25 maj 2011)
Det är mars månad 1960 och jag har tjänat ihop pengar så att jag kan köpa min första nya moped.

På Sveavägen i Stockholm ligger Rabattvaruhuset som förutom hushållsmaskiner även sålde mopeder. En Victoria Super Luxus kostade dryga tusenlappen och för mig var Vicky en favorit. Även Crescent såldes under Apollos namn och var något billigare än Vickyn. Jag slog till och satsade på den lyxiga Vickyn.

Den aktuella dagen var det nollgradigt i luften, men vad gjorde det, vid köpet ingick stora kragar som träddes över gas och kopplingshandtag som skydd mot kylan. En liter soppa fyllde den nedre delen av tanken och nu var det bara att köra hemåt.

Full gas direkt, ingen försiktig inkörning här inte. CHIIIIP, vid Slussen var det tvärstopp motorn hade varmnypit och fick vila tio minuter för att sen med något mindre gaspådrag föra mig till hemmet vid Blåsut.

Ganska snart blev jag varse att jag hade köpt en alldeles för tung och klumpig moppe, alla åkte ifrån mig och bättre blev det inte med passagerare som gärna ville åka med. Jag fick aldrig någon vidare fart på Vickyn, trots flitiga trimförsök blev jag ändå frånåkt av det övriga gänget.

När moppen var någon månad gammal var det dags att tuffa till den lite, ett högt styre monterades och tuffa dekaler inköptes från Brodin Motor Co som låg på Kaplansbacken, inte långt från Stadshuset. Dekalerna var ganska dyra och fanns i flera olika storlekar, man kunde även själv åta sig att sälja märken och hade då chans att vinna en tuff skinnjacka i glada reklamfärger.

Firman som sålde märkena sålde även oljan som det handlade om, men bäst sålde nog märkena. Länge leve WYNNS Friction Proofing.

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.