Mina två dagar med en Pontiac

Det stämmer men jag vet inte om två dagars ägande gills…

När jag ser tillbaka kan jag även konstatera att blåsningen med Healey-affären måste ha skett innan den blå Fordcoupén kom in i bilden.

När motorproblem uppstod på Forden vände jag mig till den bilverkstad som hade gjort Healeyreparationen. Den rödhåriga bilmeken som var något äldre än jag, blev sugen att byta bil med mig. Själv hade han en Pontiac V8 hardtop 1955 med ny klädsel. Klart att man blev sugen.

Bilen hade även spelande starkhorn som kunde regleras under instrumentpanelen. Saken var klar och jag åkte hem med den fina hardtopen.

Väl hemma samlades gänget för en provtur. Framåt midnatt parkerades bilen utanför porten och innan persiennerna släpptes ner inför nattsömnen kunde jag slänga ett beundrande öga på bilen. Nästa morgon syntes inte bilen trots att persiennerna nu var upphalade.

Polis kontaktades och som tur var hade någon rapporterat att det stod en snodd bil i Bagarmossen. Det var min bil, bara att ta tunnelbanan till Bagis för att där konstatera att vänster ventilationsruta var krossad och tändningslåset brutet.

Nu fick även jag chansen att prova tjyvkoppling, det var inte speciellt svårt. Färden gick till bilverkstan där Forden nu var lagad. Vi bytte bilar igen och pengar lades i mellan, dels för Fordreparationen och även för tändningslås och ventilationsruta på Pontiacen. Den rödhåriga bilmeken var en reko kille som gick med på ångervecka.

Rätt ska vara rätt brorsan, jag har haft en Pontiac…