Det är ganska bråttom och redan på morgonen är jag på väg söderut. Kul att komma ut på långkörning, tänkte jag, nu kan jag passa på att hälsa på min kompis Björne Harnesk på hemvägen.
Björne som bodde och fortfarande bor i Kopparberg informerades om det stundande besöket, kaffet skulle vara klart när jag kom fram. Nu visade det sig vara 36 mil mellan Göteborg och Kopparberg, så det tog sina modiga timmar att komma till kaffet.
Framåt elva på kvällen var jag nästan framme men fem kilometer innan slutmålet blev jag stoppad av en jättegran som hade blåst ner över vägen, det var nämligen höststorm och nu började kaffetarmen suga lite extra.
På med "saftblandarna" och ut med vajerspelet, en stropp kopplades runt trädet som snabbt drogs av vägen. Nu var kusten klar och jag gjorde mig klar att resa vidare. Plötsligt knackar det på dörren och utanför står den närmaste grannen som är mäkta imponerad. ”Vad fort ni kom, jag har ju precis ringt.
Ingen fara svarade jag, jag ska bara förbi.
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.