Krasch med ackordsbilen

Efter att i Dagens Nyheter läst en platsannons där A.Z.Sellbergs Åkeri söker chaufförer och även bekostar trafikortsutbildning anmälde jag mitt intresse. Alla aspiranter skulle genomgå en lämplighetstest hos A-bilskolan intill Horstull, där man fick köra en Chrysler Valiant, vilket för min del gick sådär.

Jag blev nämligen inblandad i en trafikolycka som jag inte hade skulden i. Men jag trodde att nu är det färdigkört. En parkerad bil hade bestämt sig för att ge sig ut i trafiken, vilket resulterade i en bucklig höger bakskärm på Vallianten.

Trots missödet får jag anställning hos Sellbergs Åkeri i Aspudden. På några månader hade jag klarat uppkörningen, men det kunde varit lättare, jag hade övningskört med en modern Volvo Starke och kände mig ganska säker.

Men när det var dags för uppkörning skulle den för mig lättkörda bilen ut på jobb, kvar i garaget fanns nu bara en gammal Austinlastbil med osynkad växellåda något som höll på att bli mitt fall.

Bilen var jävligt skitig i hytten och belamrad med diverse kättingar och rep. ”Och var hade du tänkt att jag ska sitta”, undrade besiktningsmannen i sin fina blazer.

Jag rensade snabbt ut det värsta och in klev en grinig gubbe i 30-årsåldern. Han var helt tyst under uppkörningen. Trots dåliga odds blev jag godkänd och nu var det bara att lugnt vänta på trafikkortet, det tog cirka en vecka på den tiden och i väntans tider fick man inte köra yrkesmässigt.

När väntetiden gått fick jag diverse små lastbilar att köra, först en Austin av samma typ som vid uppkörningen och sedan en Volvo Starke. När jag jobbat nästan ett år blir jag erbjuden en Scania och nu kunde man tjäna stora pengar, det var nämligen en bil som kördes på ackord. Den gamla Scanian var från början av 50-talet och hade sett sina bästa dagar och nu inleddes den sista dagen i Scanians liv.

Bollmora höll på att byggas och jag kör glad i hågen dit för att tjäna de stora pengarna. Min lastbil saknade servostyrning något som alla de andra kompanjonerna hade.

Fyllnadsmassor skulle köras mellan två närliggande platser och tippningen skulle utföras längst ut på en lerig väg där man måste vända på en femöring, något som jag tyckte var så jobbigt utan servostyrning att jag beslutade mig för att backa hela vägen mellan två stora schakthål.

Om jag ska skylla på något så var det småregn på förmiddagen och dålig sikt i backspeglarna, men det största felet var nog att jag backade för fort. Plötsligt går vänster framhjul i luften och med ett brak slår bilen runt och hamnar på taket.

Sellbergsledningen kontaktas av en arbetskollega och snart är det fullt med folk på plats. Min närmaste chef sa: ”Det här gjorde du bra, nu får vi en ny bil”, något som jag inte hade någon glädje av.

Jag fick tillbaka min gamla bil och nu gällde timkörning istället för ackord.