En dag sommaren 1986 gick jag som nioåring runt i bilhallen hos lokala Saabhandlaren. Pappa skulle hämta ut vår nyinköpta 900 GL 80-årsmodell. Där stod på första parkett en svart 5-dörrars 900 turbo -86 med beige plyschklädsel. Om det var bilen i bilhallen eller klasskompisens pappas 900 Aero som satte igång turbointresset på allvar låter jag vara osagt, men när en malakitgrön lågmilad T8 från -86 dök upp i en diskret annons på Blocket 23 år senare var det inget att vänta på.
Saabs gamla 900-modell har alltid fascinerat mig. I synnerhet fram till och med just 1986 innan den sluttande fronten gjorde sin debut året därpå. Min bil köptes ny av en herre på 72 år i april 1986. Ägdes och brukades sedan av honom fram till 2008 då han avled 94 år gammal. Bilen ärvdes då av
systerson som ett år senare efter att ha kommit fram till att han inte hade något intresse av den, sålde den till mig.
Bilen är i ett mycket gott bruksskick och garanterat original och oskruvad. Inte 100 procent rostfri, någon buckla finns också men lite patina har aldrig stört mig – tvärtom.
Däremot är innertaket intakt och inredningen i övrigt mycket fräsch med doft av "äldre Saab". Kommer inte att göra några större ingrepp utan fortsätta hålla den i gott bruksklassiker-skick. Orenoverat är bäst!
Genomgång av bromsar, byte av bakre ljuddämpare samt allmän uppfräschning var det enda som behövde göras för att kunna njuta av den under lite drygt 200 mil i somras. Och då är 40 mil fram och tillbaka till Stjärnhov är självklart med i dessa mil.
Att glida genom stan en sommarkväll med öppna bakre sidorutor och höra det mullrande men ändå diskreta avgasljudet studsa mellan husväggarna är ett säkert sätt att framkalla ett förnöjt leende. Blir troligen något liknande antal mil även i år. Jag har trots allt 600 mil kvar innan den slår om till 10 000.
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.