Att fixa eller inte fixa...

Kanske är vintern är äntligen här? Det har varit minusgrader i alla
fall. Min pärlgrå Volvo 164, även kallad Pärlan eller Storsjöodjuret,
står tryggt i sitt garage. Det milda vädret har dock gjort att det
blivit några turer med bilen även i december.

Efter inköpet av
bilen i juli har jag börjat hamstra diverse tidningar där det skrivs om
Volvo 164. Det har blivit flera nyare tidningar, men roligast är de
gamla från 1968-69 där modellen testas som ny. Teknik för alla är inte
helt positiva och kallar bilen för "kompromiss till lyxpris". Teknikens
värld skriver ungefär likadant, om än i lite mer positiva ordalag. Det
har i alla fall varit trevlig läsning i höstmörkret.

Det är ju
under vintern meningen att allt "fix" med bilen ska göras eftersom det
framåt våren är meningen att bilen ska ut igen. Och då helst med de där
sakerna fixade.



Storsvulna planer som montering av blyfri topp och
katalysator slogs snabbt ur hågen eftersom mitt tekniska kunnande och
intresse inte räcker till.



Planer att ta bort dragkroken har också
funnits eftersom jag tycker att den stör bilens utseende. Men ingreppet
är för stort och den får sitta kvar. Någon gång kanske jag tar tag i
det, men just nu får det vänta.

Då får det bli "småfix"
istället. Nummerskyltsbelysning och kromsargarna kring bakljusen har
som på nästan alla Volvo 142, 144 och 164 av årsmodell 1967-72 gulnat.
Att hitta sådant till överkomligt pris är inte så lätt.



En "NOS" nummerskyltsbelysning såldes nyligen på Tradera för bara 1 000 spänn,
men då skulle julklapparna inhandlas, så det fick vänta.

Framskärmarna
har varsin rostfläck i nederkant, vilket skämmer utseendet ganska
mycket eftersom de syns på flera meters avstånd. Ã-vriga skavanker
behöver man komma nära för att upptäcka och lämnas därför därhän.



Bilen
ska vara fin men inte nödvändigtvis perfekt. Lite bättring på skärmarna
skulle göra underverk. Problemet är att pärlgrå bättringsfärg inte
tillverkas längre.



Upplands bilfärg bör kunna blanda till rätt kulör,
men dit har jag inte tagit mig, så det får vänta.

Då är det
stänkskydden bak som ska fixas. Det vänstra är av någon anledning
monterat snett och på det högra har det vita vid texten "Volvo" nötts
bort. Dessutom har de "slagit sig" och nya eller bättre begagnade bör
inköpas. Det är inte så dyrt, men jag har inte hittat några ännu, så
det får vänta lite.

Nu när äntligen kylan kommit infinner sig
dock ett problem. Jag har ju kallgarage och min motivation att fixa med
bilen sjunker med temperaturen. Jag tror helt enkelt att allt fixande
får vänta.

Jag håller mig därför inomhus, smuttar vidare på
kaffet och läser lite till om 164:ans rostfällor och prestanda och
känner mig nöjd med att bilen står tryggt i sitt kalla garage.