Äntligen 240-ägare igen!

Dagen efter provkörningen bestämmer jag mig, det är Fabian Hanssons Volvo 240 DL 1986 jag vill ha.

Provkörningen har övertygat mig om att det är en bra bil, men det finns lite att ta itu med vad gäller rost och dessutom vill jag ju ha original fälgsidor.

Så när jag träffar Fabian igen gällde det att han skulle gå med på att pruta en aning från de 9 000 kronor som han begärde i annonsen. Till slut kommer vi överens och bilen blir min för 7 000 kr.

Fabian har letat fram serviceboken som var fullsmetad precis som han lovade. Han har dessutom hittat fyra original kromade navkapslar. Inte nog med det, jag får också med en Haynes verkstadshandbok.
 
Bilen har stått ute en stund, så det blir en aning pinsamt tycker Fabian när bilen inte startar omedelbart. Men efter någon minut så får vi igång den. Tricket enligt Fabian är att dra ut choken i själva startögonblicket.

Så byter vi nycklar mot pengar och skakar hand. Jag sätter mig bakom ratten och kör iväg.

När jag kör över Lidingöbron in mot Stockholm sitter jag och ler för mig själv. Det här är själva urbilen för mig! Så här ska en bil fungera, lukta, låta och kännas!

Det är helgdag, men jag kör direkt till jobbet för att tvätta bilen. Det är en härlig känsla att tvätta den och känna igen varenda karosskarv.

När jag torkat karossen med sämskinn så kan jag konstatera att lacken är matt och har en del märkliga fläckar på sina ställen.

Jag är övertygad om att mattheten och fläckarna är sådan som försvinner om jag putsar med rubbing.