Andra objektet

En ny vit 240 fångade mitt intresse på Blocket. Den här gången var det en 1986:a. En DL -dvs utan servo och med automatlåda, gubbigt är bra.

12 000 mil och fyra ägare är ännu bättre. Annonsen utlovar ärligt att rost finnes i mindre skala. Jag mejlar annonsören Fabian Hansson på kvällen för att få mer bilder och vi kommer överens om att höras morgonen därpå för att bestämma tid för en provkörning.

På morgonen ringer jag och ingen svarar. Jag dubbelkollar numret och ringer igen, men inget svar. Bilen är förstås redan såld tänker jag och skickar ett mejl för säkerhets skull och frågar om bilen är såld.

Så på kvällen ringer Fabian Hansson, han har inte märkt att någon ringt och bilen finns kvar. Jag hade trots allt slagit fel nummer…

Jag åker till Lidingö för att titta på bilen. Det fattas någon plastlist och visst finns det lite brunt runt de bakre hjulhusen. Men det finns inga stora hål på de klassiska ställena i bagageutrymmet. Fabian får krångla ut bilen ur garaget där den står och sedan tar jag vid.

Det är många år sedan jag körde en 240, men i all sin tråkighet så har jag längtat efter det här. Reglagen, färgerna i inredningen, ljudet från B23:an, allt!

Det här kanske inte var exakt den modellvariant av 240 som jag drömmer om och inte heller den årsmodell som jag tycker bäst om. Jag är inte helt förtjust i de plastlister som kom i och med 1986 års modell. Men, ändå. Volvo 240 är en bil som jag vill ha igen, och det är dessutom en bil som jag kan se hur starkt intresse det finns för. Den må vara så bra att den fortfarande bruksas av många, men det här är en kommande klassiker!

Provkörningen övertygar mig om att det är en bra bil, men det finns lite att ta itu med vad gäller rost och dessutom vill jag ju ha original fälgsidor.

Priset, 9 000 kr är lite högt för att jag ska ha marginal för att göra reparationer och köpa de delar jag vill, så jag ber att få fundera på saken över natten. Vi får se om det blir affär.