Vita drömmar

Vit, vit, och vit. Fredrik Nyblad har varit imponerande konsekvent vad gäller färgen på de tre Volvo 240 han haft.

Det här är den tredje Volvo 240:n som jag har. Av någon anledning har de alla varit vita.

Första gången jag upplevde den hisnande farten av 150 km/h var när jag var tolv år och när min pappa provkörde den 240 Turbo 1984 vi sedan köpte.

Turbon hade svart skinnklädsel och utrustades med Zendervinge och fick turbofälgarna vitlackade. Några år senare stals bilen på Arlanda och när vi återfick den hade tjuvarna länsat den på dörrar, inredning och baklucka.

Fälgarna och den exklusiva Volvoradion fick vara ifred, dessutom hade de vänligt nog skruvat dit en annan baklucka!

När jag fyllde arton år 1990 fick jag ta över turbon. Den första vintern jag hade körkort körde jag i diket tre gånger. Men rosten hade familjens Turbo i sitt grepp och 1994 byttes den mot en två år gammal 245 GL.

Nu har jag jobbat mig nedåt från Turbo till GL och nu DL. Vad ska det bli härnäst?

Volvo 240 har i alla fall fastnat i min barndoms drömmar. Jag minns bara två drömmar jag hade som barn. Den ena var en mardröm, i den andra drömde jag om en lådbil som såg ut precis som en vit 245:a. Vilken drömbil!

Även journaliststudenter måste ha ledigt ibland. Av någon anledning gilllade jag att köra ut vid klipporna i Vättersnäs med min 240 turbo när jag pluggade i Jönköping. Min kompis Gabriel Rådström spanar ut genom takluckan.

Mellbystrand i oktober 1992. Med hjälp av en kortlek har vi hamnat här, rött kort - vänster i nästa korsning, svart kort - höger. Resan skulle kringla sig från Jönköping via Varberg och Halmstad till Helsingör innan vi vände och åkte hem igen.