Det rullar på rätt bra med jobbet på Farfar. Det är visserligen massor med små och stora saker som måste fixas. Det är väl främst det jag i detta enmanrace kan sakna ifrån Plan 53 där vi var två och delade på mycket av allt.
Bara som exempel att jag går ut i verkstan full av en massa jävlar anamma och "nu ska jag uträtta stordåd. Så sätter man igång och krånglar med tre sketna små skruvar och försök att få fart på ett simpelt inner-dörrhandtag. TRE timmar senare är äntligen problemet löst och man tycker inte man uträttat ett skit.
Lars Edwardsson på Verktygsboden i Borås var inne på just det när vi snackade om Plan 53. Man gör saker tillsammans, driver ett projekt framåt och bara en sådan sak att ha en tredje hand för att hålla emot den där muttern på andra sidan.
Hur som så har nu nederdelen på torpeden nu helt återvänt från skroten, skönt!
Visserligen är det diverse hål kvar på ovansidan framför vindrutan men jag vill ha lite gojobb att se fram emot. Skämt å sido men planen är att ta höghöjdjobben när hytten sitter ihop bättre och jag satt den i kaross-snurran.
Dörrhålet är i alla fall rätt efter jag slitit och dragit lite i dörrposten. Inre förstärkningsplåten är tillbaka i livet så bara tröskel och b-stolpe väl sitter på plats kan jag även hänga på förardörren.
Men nu var det passagerardörrens som skulle kompletteras med ett funkis lås, dörrhandtag och bland annat en fungerande fönsterhiss.
Jag vill försöka ordna alla småprylar eftersom och göra klart även om det exempelvis är månader bort att sätta i en sidoruta. Sparar man så blir listan lätt meterlång och småsaker fuskas därför lätt bort.
Med svets för att få loss skruvar, massor med WD-40 och milt våld får jag igång både låskista och fönsterhissmekanik från en av donatordörrarna. Sedan är det dags att ta fram guldet. Handtag, vevar och andra reglage är riktigt svåra bitar att hitta till dessa bilar.
Men långt in i en hylla ute på lagret finns en plastlåda med överblivet bling bling från två andra Dodge 28:a lik som skaffades när jag byggde upp Victoryn. En hämtades så långt bort som nere i Eksjö mer än 70-mil från Östersund och jag tänker berätta storyn om dessa två lite längre fram.
Bild och text Lars "Julle" Olofsson
Lars Edwardsson på Verktygsboden i Borås var inne på just det när vi snackade om Plan 53. Man gör saker tillsammans, driver ett projekt framåt och bara en sådan sak att ha en tredje hand för att hålla emot den där muttern på andra sidan.
Hur som så har nu nederdelen på torpeden nu helt återvänt från skroten, skönt!
Visserligen är det diverse hål kvar på ovansidan framför vindrutan men jag vill ha lite gojobb att se fram emot. Skämt å sido men planen är att ta höghöjdjobben när hytten sitter ihop bättre och jag satt den i kaross-snurran.
Dörrhålet är i alla fall rätt efter jag slitit och dragit lite i dörrposten. Inre förstärkningsplåten är tillbaka i livet så bara tröskel och b-stolpe väl sitter på plats kan jag även hänga på förardörren.
Men nu var det passagerardörrens som skulle kompletteras med ett funkis lås, dörrhandtag och bland annat en fungerande fönsterhiss.
Jag vill försöka ordna alla småprylar eftersom och göra klart även om det exempelvis är månader bort att sätta i en sidoruta. Sparar man så blir listan lätt meterlång och småsaker fuskas därför lätt bort.
Med svets för att få loss skruvar, massor med WD-40 och milt våld får jag igång både låskista och fönsterhissmekanik från en av donatordörrarna. Sedan är det dags att ta fram guldet. Handtag, vevar och andra reglage är riktigt svåra bitar att hitta till dessa bilar.
Men långt in i en hylla ute på lagret finns en plastlåda med överblivet bling bling från två andra Dodge 28:a lik som skaffades när jag byggde upp Victoryn. En hämtades så långt bort som nere i Eksjö mer än 70-mil från Östersund och jag tänker berätta storyn om dessa två lite längre fram.
Bild och text Lars "Julle" Olofsson
Relaterade bildspel
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.