Då börjar det närma sig seriös tillverkning av karossdelar. Låt gå för att knäcka till ett par sparklådor eller ett nytt hörn på exempelvis torpeden. Men det sker liksom mest på rutin och känns inte direkt jätteutmanade.
Nej, då är det lite mer hardcore att bygga upp en helt ny akterspegel där mer än halva nederdelen ska nykonstrueras. Det handlar om totalt tre delar. Ett stort schabrak i mitten och två hörndelar, där kravet är att bägge hörnen givetvis ska bli helt lika.
Men nu är det inte bara att åka och köpa ett par plåtar och dra igång vinkelslip och svets. Visst går det att knäcka en plåtprofil runt kanten på arbetsbänken. Visst kan man banka och smida till ett rund yta mot en huggkubbe och visst kan man sträcka och krympa med skruvstäd och en polygrip. Ja, det går, men det blir en jädra massa mer jobb om man vill ha ett hundra bra och slätt resultat. Dessutom är min andemening med Plan farfar att in i det längsta undvika tenn eller plastic padding.
Plåtbocken är en kär maskin som används princip vid varje plåtjobb på bilar. Det är en apparat som jag med tiden har lärt mig att den går att använda till mer än bara göra raka bockar. Med lite trixande så går det att ordna en hel del konstiga falsar. Sträcka och i viss mån krympa mindre vik. Men den har givetvis en stor begränsning.
Efter att Kåre och jag startat upp Plan 53 projektet så insåg jag att det var absolut nödvändigt med ett så kallat engelskt hjul vilket är en helt fantastisk maskin när det gäller att böja plåt åt flera håll. Det fanns även ett stort behov av en "krymp och sträck" vilket även det är en suverän plåtbearbetningsmaskin.
Verktygsboden i Borås levererade dessa två maskiner som användes frekvent vid återuppbyggnaden av framförallt golvet på Chev 53:an. Nu köpte vi ändå mycket reproplåt till den bilen och framförallt då plåtdelar med besvärlig kurvatur. Det var enormt tidsbesparande i jämförelse med exempelvis rulla till dessa delar i engelska hjulet.
När det gäller reproplåt till Plan Farfar finns det ingenting att köpa nytt. Det är noll, zero, zip, nada att hitta, vilket i och för sig inte är speciellt konstigt. Jag är alltså helt hänvisad till antingen rostiga och extremt svårfunna plåtdelar eller tillverka delarna helt själv från scratch.
Vi pratar alltså om mer karossverkstad än ett bilplåtslageri där vi byter en sparklåda eller skärmkant och kanske klipper till en ny halvmetersplåt i golvet på en Amazon.
Lars Edwardsson på Verktygsboden insåg också digniteten på karossjobbet jag hade framför mig. För att seriöst kunna tillverka karosspaneler med mera så behövdes utöver engelska hjulet och en krymp och sträck en sick- och falsmaskin.
Önskemålet var dessutom att den skulle vara motordriven då en enklare handvevad maskin många gånger kräver två man. En som vevar och en som styr plåten för att få bra precision i jobbet med plåten.
Med en sick och fals som komplement till övriga maskiner så är man sedan i princip hemma och enda begränsningen är då egentligen dina egna färdigheter.
Bild och text Lars "Julle" Olofsson
Relaterade bildspel
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.