Den outtröttliga duon Julle och Kåre fortsätter att preppa Chevan inför den stora utställningen i Jönköping. I vanlig ordning kommer det att jobbas in i det sista – lita på det!
Hur var det med våra oceaner av tid som vi skröt om för någon vecka sedan? Mjae, knappast. Nu är det nog inte ens en insjö längre, inte ens en tjärn eller vattensamling. När den här uppdateringen skrivs knappt två helger till Elmia och Bilsport Performance & Custom Motor Show 2018.
När vi bärgat Cheva vraket från Unos äng i juli och Plan 53-äventyret etablerats sig bland Klassikers läsare på webben och i tidningen så ställdes frågan – vad gör vi efter Wenngarn?
Att vi skulle köra med Chev -53:an till olika träffar var en sak och -53:an rullade mer än 130 mil ren nöjeskörning på hösten efter Wenngarn och innan snön kom. Vi åkte sedan Jemtlands Veteranbils Vinterrally Tjälasvängenen i februari och vårvintern är ju lite av bilutställningarnas tid.
Under kaffesittningarna samtidigt som mekhetsen på sensommaren nådde nya triumfer så skämtades det friskt om bling-bling-fälgar, LCD-displayer i skuffen och neonrosa tak. Stilar med utflippade bilbyggen som alla med god vilja i fantasin kunde appliceras på den inte ont anande Chevrolet 53:an.
Klassikers mässa i Örebro Från Vrak till Pärla blev ju tyvärr inte av 2018. Så varför inte spänna bågen högt och sikta på Elmia, menade jag. Jag sa det lite halvt på skämt, halvt på allvar men det här med Elmia blev lite som ett internt garv – dock med en underton av allvar mellan mig och Kåre.
Visst har ribban höjts flera gånger under Kåres och min resa med Plan 53. Men neonrosa tak och bling-bling-fälgar blir det inte, däremot kommer att vi stå på Elmia i år och det är stort. För vem kunde ana det när vi i somras med en hel del våld släpade fram 53:an från platsen den stått på sedan 1979?
Vi kommer inte försöka konkurrera med bästa lack eller blankaste krom – stuket vi siktat in oss på är så mycket mer användarvänligt. Vi ska definitivt inte sluta sladda grusväg, det är alldeles för buskul för att sluta med ett sådant obscent körsätt. Glöm inte det. En repa eller buckla gör inte heller att vi går sönder inombords. Däremot är det otroligt trist med medvetet risade bilar.
Efter Wenngarn har det handlat om massor av förskönande detaljer på Chevan och inte så mycket hardcore för körbarhet. Okej att vi försökt få avgassystemet att bröta lite mindre men jag är ändå inte nöjd med hur det låter och verkligen inte nöjd med hur det ser ut. Jag skulle jag vilja montera dit ett helt originalmässigt system och jag tror att Kåre håller med mig.
Vi har utfört en del andra ljuddämpade åtgärder och det handlar hela tiden om förbättringar där till och med bara en blomvas på instrumentbrädan ses som en trivselhöjande pryl. Listan på åtgärder innan avgång mot Jönköping och Elmia har alltså varit minst sagt rejäl och ännu är vi inte klara. Men vem är förvånad? Det är ju precis som det ska vara. Stolpe in och skruva in i det sista.
Väl medvetna om detta så rustade jag och Kåre för ett demonhobbypass med en rivstart på fredag eftermiddag förra helgen och så på med timmar och saker…
Kartonger med högtalare, bilbälten, kablar och andra kartonger med bra-att-ha-saker. Kaffe, dricka och bullpåsar. Kakor och ännu flerlådor med bra-att-ha-saker bars in i verkstan i en fullständigt normal kaoslogistik. Utöver det så behövdes en dammsugare, pelarborrmaskin, svarv och svets samt havet med verktyg.
Min grävmaskin, traktorn och Kåres skåpbil körde vi däremot inte in i verkstan även om just dessa är bra saker att ha. Men rustad till tänderna tände jag och Kåre en enormt stor lampa, låste porten och förbjöd alla nyfikna att ens ringa – för nu var det allvar och hobby mer än någonsin.
Kåre gick direkt på pubertetsbelysningen som han monterat på bakre nummerskylten. Dioder i all ära. De är små och lättplacerade men ett isande kallblått sken på nummerskylten går fetbort på en bil från 1953.
Ena dotterns stora samling med nagellack inventerades och se – den som söker ljuset ska finna! En gul liten flaska lånades och skenet från den lilla dioden blev genast mycket mer 50-tal.
En efterlysning i fråga om vår yxiga bränslemätare innebar ett skickat kuvert med de detaljer som behövdes till en spänningsregulator från 12 till 6 volt. Stort tack, Nicholas Melin i Täby! Det är härligt med engagemang från alla som följer den här galenskapen.
Under tiden som Kåre satte igång med rullbältesmonteringen fram, en rätt enkel sak eftersom vi redan i somras gjorde klart fästpunkterna uppe i c-stolpen, så började jag med ljudet där planen är kunna styra en hyggligt dold dunkadunkalåda trådlöst från telefonen.
Under soffan fram finns ett generöst utrymme där vi placerar ett rejält fyrkanals-slutsteg. Fram bakom original högtalargaller monterar vi två 5,25-tums högtalare och två små Hertz 1-tums diskanter under instrumentbrädan.
Bak i hatthyllan blir det två stycken JBL 6x9-tums högtalare men att de ska vara så förbaskat svårt att hitta bra högtalare med galler som inte ser ut att höra hemma i ett rymdskepp! Som tur var hade jag ett par laserskurna högtalargaller av egen design som med en skvätt färg kunde anpassas till 53:ans inredning på ett acceptabelt sätt.
Under hatthyllan ska vi även montera rullbälten som ska komma fram genom en slits i hyllan. Det är mer än trångt men tumstocken har berättat att det ska gå. Och det var verkligen på det berömda att få dit högtalare, hål för bältet och bältesstyrningen. Problemet är balken som innehåller fjäder och gångjärn till bakluckan.
Enklast hade givetvis varit att sätta högtalarna mer mot mitten, där är utrymmet enormt i jämförelse. Men varför göra det lätt för sig? Men så pass mycket kan jag ju säga att utan den tryckluftsdrivna sticksågen från Verktygsboden hade jag nog fortfarande legat inne i skuffen med plåtsax, borrmaskin och andra håltagande verktyg och förtvivlat försökt få till ett resultat.
Tänk, varför har jag inte skaffat en dylik såg tidigare? Så många hatthyllor som jag med svordomar och blodiga fingrar kvaddat med fula sargade hål för att få in välljud i bilen. Med hjälp av den här lilla smidiga sågen så tog det under två minuter innan hålet var klart med fina raka kanten.
För bättre tryck även utanför bilen så tänker vi dessutom montera in en baslåda i skuffen. Varken Kåre eller jag har riktigt vuxit upp så det blir nog lite gubbdagis på stan några kvällar till sommaren.
Vad hann vi med under helgen då? Jo, bland annat byta tändstift, bränslefilter, dra alla stereokablar, montera instrumentering och tempmätare, spänningsregulator till bränslemätare, högtalare fram, slutsteg under framsoffa, högtalare bak, rullbälten fram, rullbälten bak samt dricka kaffe, äta bullar och göra slut på ett okänt antal drickor.
Det stora problemet är väl just nu bara brödbacken som fortfarande tjänar som förarstol men…
På morgonen fredagen den 23 mars körde jag i alla fall in 53:an till Opus bilprovning i Östersund. Plan 53 har nu en registreringsbesiktad och godkänd dragkrok för 1500kg. Du kommer kunna läsa mer om dragkrok och hur jag bygger den på vår Chevrolet i nästa nummer av Klassiker som finns i tidningshyllorna den 13 april.
4 dagar kvar till Bilsport Performance & Custom Motor Show i Jönköping – vi ses väl?
Text & foto Lars "Julle" Olofsson Foto Kåre Torfjäll
När vi bärgat Cheva vraket från Unos äng i juli och Plan 53-äventyret etablerats sig bland Klassikers läsare på webben och i tidningen så ställdes frågan – vad gör vi efter Wenngarn?
Att vi skulle köra med Chev -53:an till olika träffar var en sak och -53:an rullade mer än 130 mil ren nöjeskörning på hösten efter Wenngarn och innan snön kom. Vi åkte sedan Jemtlands Veteranbils Vinterrally Tjälasvängenen i februari och vårvintern är ju lite av bilutställningarnas tid.
Under kaffesittningarna samtidigt som mekhetsen på sensommaren nådde nya triumfer så skämtades det friskt om bling-bling-fälgar, LCD-displayer i skuffen och neonrosa tak. Stilar med utflippade bilbyggen som alla med god vilja i fantasin kunde appliceras på den inte ont anande Chevrolet 53:an.
Klassikers mässa i Örebro Från Vrak till Pärla blev ju tyvärr inte av 2018. Så varför inte spänna bågen högt och sikta på Elmia, menade jag. Jag sa det lite halvt på skämt, halvt på allvar men det här med Elmia blev lite som ett internt garv – dock med en underton av allvar mellan mig och Kåre.
Visst har ribban höjts flera gånger under Kåres och min resa med Plan 53. Men neonrosa tak och bling-bling-fälgar blir det inte, däremot kommer att vi stå på Elmia i år och det är stort. För vem kunde ana det när vi i somras med en hel del våld släpade fram 53:an från platsen den stått på sedan 1979?
Vi kommer inte försöka konkurrera med bästa lack eller blankaste krom – stuket vi siktat in oss på är så mycket mer användarvänligt. Vi ska definitivt inte sluta sladda grusväg, det är alldeles för buskul för att sluta med ett sådant obscent körsätt. Glöm inte det. En repa eller buckla gör inte heller att vi går sönder inombords. Däremot är det otroligt trist med medvetet risade bilar.
Efter Wenngarn har det handlat om massor av förskönande detaljer på Chevan och inte så mycket hardcore för körbarhet. Okej att vi försökt få avgassystemet att bröta lite mindre men jag är ändå inte nöjd med hur det låter och verkligen inte nöjd med hur det ser ut. Jag skulle jag vilja montera dit ett helt originalmässigt system och jag tror att Kåre håller med mig.
Vi har utfört en del andra ljuddämpade åtgärder och det handlar hela tiden om förbättringar där till och med bara en blomvas på instrumentbrädan ses som en trivselhöjande pryl. Listan på åtgärder innan avgång mot Jönköping och Elmia har alltså varit minst sagt rejäl och ännu är vi inte klara. Men vem är förvånad? Det är ju precis som det ska vara. Stolpe in och skruva in i det sista.
Väl medvetna om detta så rustade jag och Kåre för ett demonhobbypass med en rivstart på fredag eftermiddag förra helgen och så på med timmar och saker…
Kartonger med högtalare, bilbälten, kablar och andra kartonger med bra-att-ha-saker. Kaffe, dricka och bullpåsar. Kakor och ännu flerlådor med bra-att-ha-saker bars in i verkstan i en fullständigt normal kaoslogistik. Utöver det så behövdes en dammsugare, pelarborrmaskin, svarv och svets samt havet med verktyg.
Min grävmaskin, traktorn och Kåres skåpbil körde vi däremot inte in i verkstan även om just dessa är bra saker att ha. Men rustad till tänderna tände jag och Kåre en enormt stor lampa, låste porten och förbjöd alla nyfikna att ens ringa – för nu var det allvar och hobby mer än någonsin.
Kåre gick direkt på pubertetsbelysningen som han monterat på bakre nummerskylten. Dioder i all ära. De är små och lättplacerade men ett isande kallblått sken på nummerskylten går fetbort på en bil från 1953.
Ena dotterns stora samling med nagellack inventerades och se – den som söker ljuset ska finna! En gul liten flaska lånades och skenet från den lilla dioden blev genast mycket mer 50-tal.
En efterlysning i fråga om vår yxiga bränslemätare innebar ett skickat kuvert med de detaljer som behövdes till en spänningsregulator från 12 till 6 volt. Stort tack, Nicholas Melin i Täby! Det är härligt med engagemang från alla som följer den här galenskapen.
Under tiden som Kåre satte igång med rullbältesmonteringen fram, en rätt enkel sak eftersom vi redan i somras gjorde klart fästpunkterna uppe i c-stolpen, så började jag med ljudet där planen är kunna styra en hyggligt dold dunkadunkalåda trådlöst från telefonen.
Under soffan fram finns ett generöst utrymme där vi placerar ett rejält fyrkanals-slutsteg. Fram bakom original högtalargaller monterar vi två 5,25-tums högtalare och två små Hertz 1-tums diskanter under instrumentbrädan.
Bak i hatthyllan blir det två stycken JBL 6x9-tums högtalare men att de ska vara så förbaskat svårt att hitta bra högtalare med galler som inte ser ut att höra hemma i ett rymdskepp! Som tur var hade jag ett par laserskurna högtalargaller av egen design som med en skvätt färg kunde anpassas till 53:ans inredning på ett acceptabelt sätt.
Under hatthyllan ska vi även montera rullbälten som ska komma fram genom en slits i hyllan. Det är mer än trångt men tumstocken har berättat att det ska gå. Och det var verkligen på det berömda att få dit högtalare, hål för bältet och bältesstyrningen. Problemet är balken som innehåller fjäder och gångjärn till bakluckan.
Enklast hade givetvis varit att sätta högtalarna mer mot mitten, där är utrymmet enormt i jämförelse. Men varför göra det lätt för sig? Men så pass mycket kan jag ju säga att utan den tryckluftsdrivna sticksågen från Verktygsboden hade jag nog fortfarande legat inne i skuffen med plåtsax, borrmaskin och andra håltagande verktyg och förtvivlat försökt få till ett resultat.
Tänk, varför har jag inte skaffat en dylik såg tidigare? Så många hatthyllor som jag med svordomar och blodiga fingrar kvaddat med fula sargade hål för att få in välljud i bilen. Med hjälp av den här lilla smidiga sågen så tog det under två minuter innan hålet var klart med fina raka kanten.
För bättre tryck även utanför bilen så tänker vi dessutom montera in en baslåda i skuffen. Varken Kåre eller jag har riktigt vuxit upp så det blir nog lite gubbdagis på stan några kvällar till sommaren.
Vad hann vi med under helgen då? Jo, bland annat byta tändstift, bränslefilter, dra alla stereokablar, montera instrumentering och tempmätare, spänningsregulator till bränslemätare, högtalare fram, slutsteg under framsoffa, högtalare bak, rullbälten fram, rullbälten bak samt dricka kaffe, äta bullar och göra slut på ett okänt antal drickor.
Det stora problemet är väl just nu bara brödbacken som fortfarande tjänar som förarstol men…
På morgonen fredagen den 23 mars körde jag i alla fall in 53:an till Opus bilprovning i Östersund. Plan 53 har nu en registreringsbesiktad och godkänd dragkrok för 1500kg. Du kommer kunna läsa mer om dragkrok och hur jag bygger den på vår Chevrolet i nästa nummer av Klassiker som finns i tidningshyllorna den 13 april.
4 dagar kvar till Bilsport Performance & Custom Motor Show i Jönköping – vi ses väl?
Text & foto Lars "Julle" Olofsson Foto Kåre Torfjäll
Relaterade bildspel
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.