Mårten fortsätter det idoga arbetet med sin Triumph-renovering genom att – köpa en till!
Grisbil 2.0 har fått en kompis: Grisbil 3.0...
Det dök upp en till synes väldigt ledsen Triumph 2000 i bohuslänska Brastad. Jag reagerade dock på att inredningen såg väldigt fin ut. Det gör den inte i Grisbil 2.0.
Jag bedömde att om jag kunde lägga vantarna på Brastad-bilen så skulle det spara mig både en massa tid och besvär, särskilt som den vita (snart röda) saknar en del inredningsdetaljer som är omöjlig att hitta idag. Karossen var jag däremot inte intresserad av.
Affären gjordes upp och jag åkte och hämtade reservdelsbilen med planen att ta inredningen och köra resten på skroten. I regel brukar ju objekt som ser dåliga ut på bild vara flera gånger värre i verkligheten, särskilt när man börja rota i dem.
Med den här var det tvärtom!
Den var otroligt fräsch. Visst fanns det en del rostskador, men angreppen var rätt begränsade. Dörrarna såg murkna ut nertill, det var de inte, det var mest tjocka lager av gammal smuts...
Skicket förklarades när bilens dokumentation rullades upp. Det är en -71:a köpt 1972 av kvarnägare Axel Bergman i Hunnebostrand. Han var då 69 år.
Någonstans runt 1977 tog hans fru Annie över ägarskapet. Den hade då körts relativt sparsamt, men ändå även vintertid. I bagaget låg två vinterdäck av traktordimension och en säck med snökedjor!
Det fanns årliga rostskyddsbehandslingskvitton bland pappren och tectylen hängde i stalaktiter under bilen...
Änkan Annie körde Triumphen sparsamt hon också, fram till 1985 då var hon 80 år. Då såldes den och ställdes undan för att aldrig köras mer igen. Då hade bilen totalt rullat 7 300 mil.
Räddningsbar? Alla gånger, men tyvärr så har projekt Grisbil 2.0 gått så långt att beslutet redan var fattat. Den fick bli donatorbil även om det kändes hårt när jag insåg hur fräsch den var under 35 års samlat smuts och damm.
Men i princip allt som var välhållet och användbart – och det mycket! – kommer till användning. Förutom en komplett inredning och bagageklädsel togs hela elhärvan ur. Tänk – ett helt orört elsystem utan skarvar och döda kablar!
Lampor, vipparmsbrygga, förgasare, bromstrummor, ja i princip allt utom drivlina och hjulupphängningar plockades ur. Mest komplicerade operationen blev att ta ur nästan hela golvet och de främre tvärbalkarna.
Så tant Annies Triumph kommer till ganska stor del leva vidare ändå.
Det dök upp en till synes väldigt ledsen Triumph 2000 i bohuslänska Brastad. Jag reagerade dock på att inredningen såg väldigt fin ut. Det gör den inte i Grisbil 2.0.
Jag bedömde att om jag kunde lägga vantarna på Brastad-bilen så skulle det spara mig både en massa tid och besvär, särskilt som den vita (snart röda) saknar en del inredningsdetaljer som är omöjlig att hitta idag. Karossen var jag däremot inte intresserad av.
Affären gjordes upp och jag åkte och hämtade reservdelsbilen med planen att ta inredningen och köra resten på skroten. I regel brukar ju objekt som ser dåliga ut på bild vara flera gånger värre i verkligheten, särskilt när man börja rota i dem.
Med den här var det tvärtom!
Den var otroligt fräsch. Visst fanns det en del rostskador, men angreppen var rätt begränsade. Dörrarna såg murkna ut nertill, det var de inte, det var mest tjocka lager av gammal smuts...
Skicket förklarades när bilens dokumentation rullades upp. Det är en -71:a köpt 1972 av kvarnägare Axel Bergman i Hunnebostrand. Han var då 69 år.
Någonstans runt 1977 tog hans fru Annie över ägarskapet. Den hade då körts relativt sparsamt, men ändå även vintertid. I bagaget låg två vinterdäck av traktordimension och en säck med snökedjor!
Det fanns årliga rostskyddsbehandslingskvitton bland pappren och tectylen hängde i stalaktiter under bilen...
Änkan Annie körde Triumphen sparsamt hon också, fram till 1985 då var hon 80 år. Då såldes den och ställdes undan för att aldrig köras mer igen. Då hade bilen totalt rullat 7 300 mil.
Räddningsbar? Alla gånger, men tyvärr så har projekt Grisbil 2.0 gått så långt att beslutet redan var fattat. Den fick bli donatorbil även om det kändes hårt när jag insåg hur fräsch den var under 35 års samlat smuts och damm.
Men i princip allt som var välhållet och användbart – och det mycket! – kommer till användning. Förutom en komplett inredning och bagageklädsel togs hela elhärvan ur. Tänk – ett helt orört elsystem utan skarvar och döda kablar!
Lampor, vipparmsbrygga, förgasare, bromstrummor, ja i princip allt utom drivlina och hjulupphängningar plockades ur. Mest komplicerade operationen blev att ta ur nästan hela golvet och de främre tvärbalkarna.
Så tant Annies Triumph kommer till ganska stor del leva vidare ändå.
Relaterade bildspel
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.