En bedrövlig syn. Rost i dörrar, trösklar, tak och baklucka... Rostiga kofångare och i motorrummet ligger döda möss..
Men trots sitt yttre är inredningen förvånansvärt fin!
Och den har pakethyllan, täckkåporna som döljer slangar och annat som saknas på Grisbil 2.0.
Inredningen i den vita Triumphen är i behov av hjälp. Dörrsidornas stommar mögliga och skeva. Mattor och isolering delvis saknas eller har varit mögliga. Förarsätet föll i småmsulor när det kläddes av...
Andra åkommor på Grisbil: Till exempel var ett gångjärn av – men det återkommer vi till senare.
Den blå visar sig vara ett värdefullt referensexemplar. Här ligger en masonitskiva bakom mattan som pedalstopp! Golvet är helfräscht.
Ett exempel på att dessa bilar var självförstörande: Vid dörrstoppet sitter en skumgummiplatta som någon slags isolering. Det förstår man ju vad som händer där bakom...
Inte bara inredning,en den blå strippas ner fullständigt på allt av värde, bland annat hela kabelhärvan. Ett helt fungerande elsystem där ingen någonsin karvat eller skarvat, tänka sig!
Domkraften med sitt originaletui tas givetvis tillvara också. Aldrig använd!
Då golvet var överraskande fint, aldrig lagat någonstans så tas det också tillvara!
Nu är det så gott som tomt, främre tvärbalkarna också är ur. Ratten från Sunktrajjan får åka med, den "fäller" så man blir kladdig om händerna...
Och tjo, där åkte den. Tack för allt!
