Webbredaktör Mårten Carlsson är mitt uppe i renoveringen av sin ovanliga Triumph 2000 Estate. Ett bekymmer har varit den för modellen unika bensintanken. Den första exploderade och nu när firman Mårten anlitat ska avhjälpa problemet blir det bara värre...
Bensintanken i min Triumph 2000 blev ju totalförstörd i våras och historien bakom det berättades det mer om här: Triumfer-och-nederlag
I somras hittades en ny tank i England, vilket var ren tur för annars är dom här nästan lika sällsynta som hönständer. Den var rak och hel, men ganska sliten. Jag tar tillbaka den till verkstaden som misslyckades med den första, jag anser att har dom förstört sakerna får dom stå för att fixa det också. Lämnar den till verkstan med en tydlig arbetsorder att den skall iordningställas likadant och snyggt som den ni förstörde. Den skall vara halvblank svart i 2K-färg med epoxygrund. Och slät, originalstandard gäller.
Då börjar dom prata om att "vi kan la ta Hammarlack istä..."
HAMMARLACK KOMMER INTE I NÄRHETEN AV MINA BILAR!!! Den skall sprutlackas och inget annat!
"Jaaa, vi stryker väl lite servalac på den då, den är ju lika bra de..."
NEJ!!!
Så där håller de på och jönsar ett tag till. Jag föreslår att klarar de inte jobbet själva får dom lämna bort det till någon som kan, jag upprepar detta fyra fem gånger för att vara extra tydlig. Så går det två månader utan jag hör något.
Till slut tittar jag ner på firman, hittar tanken ytrostig stående i ett hörn. Den var uppenbarligen slipad men fortfarande olackerad. "Du får la komma med färg då, du har ju så konstiga krav..."
Jag går därifrån förbannad igen efter att jag uttryckligen gjort klart för firman att de ska stå för färg, jobb och rubbet. Ni har fördärvat mina grejer, jag skall inte behöva betala extra för det. Löser ni inte sprutlackering, lämna till nån som kan.
FÖR DEN SKALL SPRUTLACKERAS – INTE PENSLAS MED NÅN J***A HAMMARLACK!
Så går det ytterligare två månader innan jag åker ner till firman igen. Jodå, nu är den nästan lackad. Eller snarare penslad, troligtvis med rotborste i tjocka kakor med mönja, hammarlack och servalac, det har runnit, spruckit, porat sig och dessutom har man av spåren att döma kasat runt den på golvet under lackeringen...
Jag frågar om de tycker att det här ett bra utfört arbete och får till svar. "Den syns ju inte ändå, så det är bra finish på en tank ju..."
Och när jag upprepar frågan om dom verkligen tycker detta är ett bra utfört arbete, så svamlas det om att "jaa men det är ju ojämnheter i plåten det där ju" och aå pekar killen på en centimetertjock rinning.
Femåringarna på dagiset bredvid hade gjort ett bättre jobb och detta påpekar jag.
"Vadå det är ju en gammal bil så då behöver den inte vara i nyskick ju..."
Så nu står jag med ytterligare en förstörd tank som kommer kosta mig åtskilligt med tid och pengar att få fason på,. Dessutom ska jag betala vad andra har fördärvat.
Det är inte alltid kul med gamla bilar.
I somras hittades en ny tank i England, vilket var ren tur för annars är dom här nästan lika sällsynta som hönständer. Den var rak och hel, men ganska sliten. Jag tar tillbaka den till verkstaden som misslyckades med den första, jag anser att har dom förstört sakerna får dom stå för att fixa det också. Lämnar den till verkstan med en tydlig arbetsorder att den skall iordningställas likadant och snyggt som den ni förstörde. Den skall vara halvblank svart i 2K-färg med epoxygrund. Och slät, originalstandard gäller.
Då börjar dom prata om att "vi kan la ta Hammarlack istä..."
HAMMARLACK KOMMER INTE I NÄRHETEN AV MINA BILAR!!! Den skall sprutlackas och inget annat!
"Jaaa, vi stryker väl lite servalac på den då, den är ju lika bra de..."
NEJ!!!
Så där håller de på och jönsar ett tag till. Jag föreslår att klarar de inte jobbet själva får dom lämna bort det till någon som kan, jag upprepar detta fyra fem gånger för att vara extra tydlig. Så går det två månader utan jag hör något.
Till slut tittar jag ner på firman, hittar tanken ytrostig stående i ett hörn. Den var uppenbarligen slipad men fortfarande olackerad. "Du får la komma med färg då, du har ju så konstiga krav..."
Jag går därifrån förbannad igen efter att jag uttryckligen gjort klart för firman att de ska stå för färg, jobb och rubbet. Ni har fördärvat mina grejer, jag skall inte behöva betala extra för det. Löser ni inte sprutlackering, lämna till nån som kan.
FÖR DEN SKALL SPRUTLACKERAS – INTE PENSLAS MED NÅN J***A HAMMARLACK!
Så går det ytterligare två månader innan jag åker ner till firman igen. Jodå, nu är den nästan lackad. Eller snarare penslad, troligtvis med rotborste i tjocka kakor med mönja, hammarlack och servalac, det har runnit, spruckit, porat sig och dessutom har man av spåren att döma kasat runt den på golvet under lackeringen...
Jag frågar om de tycker att det här ett bra utfört arbete och får till svar. "Den syns ju inte ändå, så det är bra finish på en tank ju..."
Och när jag upprepar frågan om dom verkligen tycker detta är ett bra utfört arbete, så svamlas det om att "jaa men det är ju ojämnheter i plåten det där ju" och aå pekar killen på en centimetertjock rinning.
Femåringarna på dagiset bredvid hade gjort ett bättre jobb och detta påpekar jag.
"Vadå det är ju en gammal bil så då behöver den inte vara i nyskick ju..."
Så nu står jag med ytterligare en förstörd tank som kommer kosta mig åtskilligt med tid och pengar att få fason på,. Dessutom ska jag betala vad andra har fördärvat.
Det är inte alltid kul med gamla bilar.
En finish jag tydligen ska vara nöjd med för det ska ju se ut så enligt "expertisen".
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.