Triumphens ofärd

Arbetet med min Triumph 2000 Estate hade äntligen resulterat i en körbar bil. Jag hade hunnit med att provköra och sortera ut bilen under drygt två veckor,  allt maskinellt har fungerat klanderfritt,  sorterat ut lite el och jordfel, ett laddproblem avhjälpt. Besiktigat och kört bilen på ett par småträffar och det har i det hela fungerat bra. Så visst kändes den redo för en lite längre färd, till Sigtuna och Wenngarn.  Färden började redan fredag förmiddag då jag hade lite andra schemalagda aktiviteter på vägen upp.  

Strul!
Efter någon halvmil skall jag tanka, och innan jag stänger av låter motorn lite annorlunda, men jag tänker inte på det för den startar snällt igen. Nu är vi i Härryda.  Därifrån till Härskogen är det en halvmil till, då börjar den gå konstigt igen. Svänger av, inspekterar lite elkablar, pillar planlöst på grejer, och sen startar bilen igen. Bra, felet avhjälpt? Nej,  någon mil till så är man i Floda och då händer det igen.  Startar och den går finfint, ända till Tollered.  Där byter jag tändspole, och nu fungerar det, felet avhjälpt nu?

Nej,  för efter Alingsås börjar det om igen, och igen och igen...   Och varje gång jag "fixat" någon trolig anledning till problemet, startar den och går fint, ibland en halvmil, ibland femhundra meter.

Nu är det eftermiddag och enligt schemat skulle jag då anlänt till Eskilstuna men inte kommit längre än till Vara.  Där vägrar den till sist att starta alls och den får helt enkelt lämnas, och därifrån blev det en ofrivillig tågresa över Västgötaslätten via Uddevalla och hemåt.   

Vägassistans från Verktygsboden!
Lördag morgon blir jag upplockad hemmavid av Lars Edwardsson och Per Samuelsson från Verktygsboden. Med lite reservdelar och en stor dos kompetens  gick färden till Vara för att  lösa problemet.  Brytare och kondensator byttes, lite annat sågs över och nu startade bilen så snällt så.  Per slog följe med sin fina Jaguar 420G för att hålla koll, och det behövdes för efter någon mil började problemen igen...  Samma sak som innan, och efter ett kort stopp startar den som vanligt.   Allt känns mycket märkligt och vi behöver nog inte nya delar, bara nya idéer.  Nu närmar vi oss Skövde, Lars åker före och jag åker snöre bakom Pers Jaguar...   Nu fokuserar vi på bränsletillförsel, gör pumpen jobbet?  Njae, tycker Lars, det verkar inte som det skall här.  En elpump införskaffas  i Skövde och monteras. Kan det fungera nu?  

Strul igen!
Jovisst!  Helt lysande, nu går bilen som den ska och färden fortsätter,  nu håller det sträck i över 20 mil!  Med några småryck ibland, men den återhämtar sig fort igen utan stopp.  Bensinfilter byts i Örebro och färden fortsätter mot Sigtuna,  äntligen! Men säg den lycka som varar, efter Västerås så återkommer problem nummer ett...  Nu är vi allihop väldigt förbryllade, och försenade. Vad händer egentligen?  

Så lämnas bilen återigen för natten, denna gång i Hacksta, så nära målet, och ändå så långt bort. Nu såg det mest mörkt ut, den enda ljusglimten i det hela var dock att få åka sista biten till Wenngarn i Pers fina Jaguar 420G...   
Tidigt på söndag morgon inledde Lars och Per en operativ insats,  med trailer hämta Triumphen från Hacksta så den slutligen kunde komma till Wenngarn.

Så långt... men hur komma hem med eländet igen då? Jo det slumpade sig så att Jonta Hänninen, som jag ursprungligen varpå väg upp till på fredan skulle samma helg hämta en bil utanför Göteborg, en Dodge Dart kombi!   Så hemfärd gick på trailer mot Göteborg och vidare till Nödinge för att hämta Dodgen,  sen byttes det kombibilar på trailern och han åkte hem mot Eskilstuna och jag fick hem Triumphen till garaget där felsökning påbörjats.  
_______________________________
Det var en resa man aldrig glömmer, fast man helst skulle vilja...  Ett stort tack till Verktygsbodens Lars Edwardsson och Per Samulessons närmast heroiska insats för att lösa problematiken, och stort tack till Jonta som fixade hemtransporten också!