Med kosan mot Nossebro

Premiärturen med Wahlströmsbilen gick till Power meet Nossebro, det var ett tio mil långt ”shake-down” test, i dubbel bemärkelse. Marschfarten inskränker sig till modesta 50-60km/h, den lilla 22-hästars sidventilsmotorn får bestämma takten helt enkelt. Och det antikviterade chassiet inbjuder inte heller till någon avancerad körning, långt därifrån.

Här finner man också antagligen filosofin bakom bilens design, den är byggd på 50-talet i 20-talsstil och en del har undrat varför. Jo den är i princip som en 20-talsbil i uppträdandet.
 Ford Anglia kom 1939 och var en milt modiferad vidareutveckling av föregångaren model Y, som kom redan 1932. Den modellen kan liknas vid en förminskad A-Ford, minus de nymodigheter som A-Forden fick gentemot föregångaren model T...
Efterkrigstidens Angliamodell E494 som denna är baserad på, hade inte genomgått någon större teknisk evolution, så därför känns den ålderdomliga karossen ganska rätt på det lika ålderstigna chassit.

Det är lite som att köra grålletraktor, med skillnaden att en grålle har bättre vändradio, och mjukare fjädring... Men till skillnad från många andra äldre bilar man kört med oron gnagandes över vad som kan fallera eller trilla av, så infinner sig inte den känslan i Wahlströmsbilen, den är precis så gedigen och pålitlig som den lilla trubbnosen ger sken av.

Denna helg var det påpassligt nog Power Meet Nossebro, och då bestämde jag att ta premiärturen dit. Det är första gången på över 40 år som den här bilen visas ute offentligt så det kändes lite speciellt att rulla in med den på en sådan här stor träff. I konkurrens med tusentals fina amerikanare som glänste ikapp, så drog den till sig en rätt stor del av uppmärksamheten.

Vi kikar lite närmare på vad som kan hittas på ett Power meet, vid sidan av de stora kromglänsande utställningsbilarna, de nedsupna raggarpråmarna och den vanliga föreställningen av raggarkulturen som finns i folks sinne. I princip alla typer av entusiaster och fordon är faktiskt välkomna.