Sommarens grandiosa uppdrag väntar runt hörnet. Stockholm-Ystad-Ramsele-Stockholm. Båda husbilarna. Ska vi gissa 250 mil och 72 koppar kaffe? En baggis, vår Saab 95 trivs där ute på vägarna med ett lagom svaj i vagnkorgen.
Ambitionen har hela tiden varit att ha husbilen i körvärdigt skick. Än så länge har vi inte blivit stående. Det har varit mest småtjafs. Som att strålkastarna plötsligt slocknar i nattsvarta oktober. Eller att cruisingen i juli slutar i geiser och ångbastu.
Förra säsongen checkade också vägmätaren ut. Grafiken är mer förfinad på vår 95-mätare än den betydligt vanligt förekommande mätaren från Saab 96. Därför var det extra glädjande att Instrument JIGE i Leksand lyckades gjuta nytt liv i enheten.
Tacksamhetsskulden till Anders Johannesson i Borlänge börjar också anta gigantiska proportioner. Med sedvanlig intensitet och noggrannhet tog han sig i vintras an kylsystemet. Efter lite måttande och bändande på bilskroten sitter nu ett paket värdigt en Scania V8 i husbilen, inklusive en elektrisk fläkt.
Genom att avlägsna lite motorrumsgolv i bakkant fick han luftflödet perfekt. En semester i helvetet kan inte få V4:an att koka.
Det rackliga elsystemet förnyade Anders i grunden och gjorde plats för ett extra batteri samt en riktig säkringsbox, den gamla var gjord av pepparkaka. Nu finns till och med en 220-voltsingång, bara att ansluta till campingplatsens elstolpe.
En genomgång av gasolen är inbokad hos en expert, jag har än i denna dag inte vågat aktivera reaktorhärden, centralt placerad i bodelen. Gasol är läskiga saker.
Sedan är det väl mest fråga om att putsa dessertknivarna och brodera monogram på örngotten.
Ägare: Claes Johansson, redaktionssekreterare
Framåt: Ja, men inte rakaste vägen.
Bakåt: Gillar inte att titta åt det hållet.
Stått stilla: Förra säsongens favvis: Suzuki 125:an.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.