Gröna bilister i Sigtuna

Överraskningsmomentet är ett av de trevligare momenten. Jag blev överraskad när följande mejl plingade till i min inkorg:

”Hej!
Tänkte så här enkelt bjuda in till en enkelspårig BMW-träff för gröna BMW E21 från 1978. Joakim har en fin fin, min kompis har en nyförvärvad lågmilare och min egen står fortfarande i garaget. Därav val av plats; min garageuppfart i Sigtuna. Samtalsämne på träff: valfritt men förslag på att ha en grön tråd kring dessa gröna skapelser.”

Hmm, min bil är tydligen ”känd” och inviter av det här slaget avslår man inte. Avsändaren hette Sami Vihriäla och som tredje mottagare låg Johan Hellgren.

Det var uppehåll den aktuella dagen och jag kunde således köra ut min gröna ”Kermit”, som aldrig sett regn sedan 1978. Färden gick norr över på småvägar och i höjd med Vallentuna slog ångesten in. Bilens totala körsträcka passerade 9 890 mil och nu ligger nollan först i raden av siffror hotande nära att rulla över. Hilfe!

Pulsen hade lagt sig när Sigtuna intogs. Men höjdes snart när jag kom fram till rätt radhus. På uppfarten stod en metallicgrön bror till min bil – och två sköna grabbar med litet entourage.

Kermit backades upp, händer skakades och Klassiker-dekaler samt senaste numret delades ut. På bagageluckan till Johan Hellgrens lågmilade (dryg 11 000 mil) men välanvända 316 stod en uppdukning som gjorde mig rörd: grön saft, grön prinsesstårta och gröna vindruvor. Vilka härliga människor det finns!

När godsaker inmundigades avverkades bilarnas historik. Johans bil i kulören Resedagrün metallic har en tidigare ägare. En lantbrukarfru som bruksade bilen och gjorde småreparationer hos närmaste lilla verkstad för när så var helt nödvändigt. Rosten tittar fram här och där men överlag är det välbevarat. Originalvindrutan har kvar dekalen som förkunnar vilka farter som inte bör överskridas under inkörningsperioden! Johan hittade bilen när det blev auktion på lantbrukets dödsbo förra året och Johan var inte sen att inse bilens behov av att räddas.

Samis bil är hans fru Tinas bil. Det är hennes förstabil som blivit kvar. För några år sedan ville Sami renovera ögonstenen och den statusen består. Men när Sami åker med Kermit till kaféet Våfflan i Sigtuna hamn kommer han till insikt: ”Renoveringstakten måste ökas, det här är ju underbart.”

Det märliga med Samis bil är att den är dressad i Mintgrün, precis som Kermit. Men nyanserna är helt olika, även under huven där solen inte kunnat påverka någon av bilarna. Det här är ett mysterium som söker lösning.

På hemvägen låg min panna i djupa veck och på läpparna fanns ett brett leende. Vilka härliga människor det finns.