Husbilen bommar besiktningen

Med en delvis begeistrad familj och ett visst mått av åksjuka hemfördes
husbilen de sista jublande milen till Stockholm. Den hade blivit
strandad hos Bengt Blad i Uppsala i direkt anslutning till en
knallorange Vaz tidigare ägd av en doku-såpa kändis.

Efter pulvermos och korv fick ungarna leka fritt medan jag
själv kröp under för en grovanalys av det kopplingsstrul som följt vår
väg från Jokkmokk. Det är en spännande värld därunder, ett främmande
korallrev som inte många människoögon sett. Det stod snabbt klart att
den mänskliga faktorn (dvs jag) hade hällt i hydrauloljan i fel burk!

Någon instruktionsbok följde inte precis med i köpet och den
enda oljeburk som syntes till mynnade med ett skruvlock strax nedanför
vindrutans insida. Att nivån i burken sjunkit med milen bekräftade att
vi hade med en läckande kopplingscylinder att göra, precis så som
säljaren Björn Lindell meddelat.


Det var bara det att burken i fråga hörde till bromssystemet.
Alltså läckte även det!
Och den rätta burken var snustorr, jag fann den efter lite efterforskning en bit under instrumentpanelen.



För att operera bort det slitna organet fick jag likt
finkirurgen gå in igenom vänsterögat, krumma armen i en obehaglig
vinkel och ha hjälp av dottern att hålla emot med en ringnyckel. En
indientillverkad repsats med nya o-ringar lokaliserade för en hundring,
det såg ljust ut, men mynnade snabbt ut i ett fiasko.

Det blev
den första av åtskilliga på- och avmonteringar de närmaste dagarna,
alltid med den där krumma vansinnesböjen på armen. Ex-ordförande i
Saabklubben Yngve Ekberg bor nästgårds och han bistod schangtilt med
nya huvudcylindrar i olika utföranden och ett antal förslag på
anslutningar.

Den konstiga husbilen må vara byggd på Saabkomponenter med det är väldigt många procent hemkört också.

Till slut löste jag det hela med en knorr på kopparröret!

Nu kunde jag ta mig till besiktningen. Så dumt.


En chockvåg gick genom anläggningen. Personalen stod tyst längs
sidorna stirrade ut i luften när jag inte utan en viss tuffhet äntrade
lastbilshallen. Till slut tog de sig samman, allihop.
Inget fel på struktur och konstruktion, på leder och gasolslangar och
efter lite sök fann vi med gemensamma ansträngningar till och med
chassinumret. När den roliga halvtimman var över stod jag där med
trasiga bakljus, ojämn bromsverkan bak och hög CO-halt. Inget av detta
hade jag noterat kvällen innan.


Jag betraktar det som en arbetsorder till våren. Som sista
åtgärd innan färden upp till vinteridet lät jag blästra en omgång
fälgar ur gömmorna, vilka jag sedan målade i vackert original
mörkbrandkårsrött.

Favvodäcken Firestone F560 155/70 - 15
köptes för 1 900 kronor på nätet. Jag ringde inte tillbaka till den
lokala gummihandlaren som ville ha 4 400 kronor för samma sulor. Synd
bara att jag inte kollade balansen innan jag kostade på. Två av
fälgarna var skeva som rockor.


Precis innan avfärd anlände en fabriksny Saabgrill i
originalförpackning. Yngve igen! Även halvorna från Amazon B16 är
krockskadade varför jag i vinter måste ut och söka bland volvosamlarna.


Ska jag spela med eller ska jag säga att jag ska ha dem till en Saab?