Eftersom jag haft min Austin Cooper i 26 år har dess skick och egenheter blivit min referenspunkt för hur en Hundkoja ska vara, trots att det en del är uppåt väggarna fel. Exempelvis var det först när jag såg en annons på Tradera som jag insåg att mitt emblem på motorhuven saknade den svarta färgen runt namnet Austin Cooper. Nu är ett emblem i NOS-skick inköpt och ska monteras.
Att M:et på signalhornsknappen stod för Morris visste jag, men varför någon valt att sätta dit det på en Austin vet jag inte. Tack vare min generöse chef Carl Legelius har jag nu rätt emblem. Montering väntar.
Någon gång på 1980-talet valde jag att sätta dit en växelspaksknopp i trä. Med jobbet här på Klassiker har min känslighet för originalskick ökat så nu vill jag sätta dit rätt knopp. I mitt lilla lager hittade jag två knoppar. Jag ställde dem framför Carl som genast pekade ut den utan den lilla texten ”lift”. Men min -67:a har motor och växellåda från en -70:a, så på ett sätt är båda rätt. Fast det blir nog ändå den äldsta knoppen som åker dit.
Min Austin Cooper startade nästan direkt när det var dags att väcka den ur vintervilan – utan att jag ens laddat batteriet. Med en bil i så bra skick kan man ägna sig åt att förbättra detaljer!
Ägare: Fredrik Nyblad, reporter
Vet: Ännu inte allt om min bil.
Undrar: Desto mer.
Vill inte ta reda på: Hur många varv på Gelleråsen den skulle tåla.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.