Oj, en Alfa till!

"Bruno är din".

FRA spetsade öronen, mailet luktade kodat meddelande lång väg. För mig var det klarspråk, jag hade blivit ägare till ytterligare en Alfa Romeo.

Mitt skambud i ett ostädat innerstadsgarage hade oväntat accepterats. En stenbrottsbeige 1750 Berlina från 1970 som det senaste halvåret under diverse omständigheter figurerat i tidningen Teknikens Värld, nu var den min.

Berlinamodellen är tveklöst den minst eftertraktade i Alfas 105-serie från 1960- och 1970-talen. Spider, Giulia Super, den så kallade Bertone-coupén är alla betydligt hetare bland entusiasterna trots att Berlina är både snygg, kul att köra och den klart rymligaste i programmet. Ritad hos Bertone av Marcello Gandini, mannen som också gav oss Lamborghini Countach.

Anledningen till att Teknikens Värld släppte ifrån sig Berlinan var att den under en längre tid gått riktigt illa och numera inte startade alls. Ett rosthål i golvet och en overkligt glapp styrning bidrog också till den minskade entusiasmen hos redaktionen.
Själv såg jag en rak och fin originalbil i den förförande svala kulören Cava Beige. Med en skapligt fräsch inredning i kamelhårsbrunt och de rätta stålfälgarna med navkapslar talade den direkt till mitt hjärta.

Separata fåtöljer bak, flortunna träpaneler, fyra snygga mätare på mittkonsolen och ett lastutrymme klätt i grått gummi med den vackra Alfa-loggan inpressad i mönstret - vem smälter inte vid åsynen av sådant?

Under bogseringen hem i novembergråvädret försökte jag emellanåt få motorn att tända men efter att ha gett ifrån sig en rad avgasknallar som ekade mellan husen på Sveavägen var den fullständigt livlös. Jag funderade på vad jag givit mig in på.

På plats i farsans garage konstaterades snabbt att bensin kom fram och att det fanns gnista vid fördelaren men inte vid stiften. Stiften var dessutom kolsvarta trots att de alldeles nyss var bytta. I bakluckan låg fyra nya stift men min far vägrade montera dem.

- Golden Lodge, de passar bäst på prydnadshyllan! Vi åker och köper NGK och nya kablar så ska du få se.

Och häpp! Med nya fräscha tändkablar och japanska tändstift startade Berlinan på första försöket och gick sedan med jämn och fin men kanske lite hög tomgång. Farsan krävde omgående att bli delägare och det var ju ett upplägg lätt att acceptera.

Under triumfartade former kunde vi sedan ta en första provtur och Berlinan överraskade glatt med till synes kärnfrisk mekanik. Motor, låda, koppling, bromsar - allt var påtagligt med på noterna, precis som det ska vara i en Alfa.

Framvagnen levde däremot sitt eget liv och kunde ta bilen i oväntade riktningar om den inte passades noga. På vänster sida är den yttre styrleden så dålig att den går att rucka på nästan en centimeter i sidled men eftersom det finns fem leder till kan det vara mycket glapp i dem också. Planen är att byta de två yttre först och se hur mycket bättre det blir.

Sedan bör ventilationen i golvet minskas och en och annan gummilist bytas ut men det här är verkligen ingen rishög.