Sitt vackert!

Det finns en klar fördel med att vintergaragera husbilen hos Anders Johannesson i Borlänge och det är Anders Johannesson. Framåt senvintern, när han lagat sig le på solkurveriktare och annan apparatur förknippad med järnvägsunderhåll, vet jag att han inte kan hålla fingrarna borta från min husbil. Den som han själv var med och tillverkade på 1960-talet, tillsammans med sin far Torsten.

Husbilen är en väl fungerande enhet som närmar sig 10 000 mils tjänstgöring, men i själ och hjärta en prototyp, och som sådan stadd under konstant utveckling. Det finns alltid något att göra. Från min sida är det mest snack och tussiga gardindrömmar, det är Anders som får saker att hända.

De sugröriga stötdämparna hörde samman med den tid då husbilen drevs av en spenslig tvåtaktsmotor. Fjädrarna har sedan dess ersatts av grovsaker från rallyvärlden och det föreföll vara rätt väg att gå även denna gång. Framvagnen har sina kilon att bära.

Rallyspecialisten i Vredstorp var rätt leverantör, här är utbudet hisnande. Första försöket blev för mjukt, dämparna var perfekt kalibrerade för en flugig Saab 96 tvåtakt, men inte för ett V4-hus på Sonett-hjul. Nästa steg blev ett par Bilstein som inte gick att trycka ihop med muskelkraft. Efter att Anders gjort om fästena i framvagnen kom svaret – perfekt! Sjögången över farthinder är borta och stabiliteten klart förbättrad.

Vid motorbytet för några år sedan (Anders, förstås) följde en småskum dubbelportsförgasare vid sidan om, plockad ur en skrotlåda. Den har stretat på, men funktionen vid varmstart har varit darrig och när Anders analyserat saken kom han fram till att det droppade bensin efter att motorn stängts av.

Den här gången fick Tommy på Rallyspecialisten nysta sig långt in i lagret och snart kom han fram till att det var en unik specialförgasare till en Ford Cortina GT av exportmodell. Dyrbar. Kinkig med reservdelar. Så det var bara att gräva ännu djupare och strax, mot alla odds, låg slitdelarna på disken.

Husbilen har dubbla batterier, modernt värre. Installationen var inte helt färdig och Anders kompletterade med ett relä som gör att båda laddas under färd. Men bara ett riskerar att laddas ur under vilda partykvällar – med den biffiga Clas Ohlson-stereon i centrum, för övrigt nyinstallerad i en diskret multifunktionslåda, komplett med utanpåliggande kartfack av nät från en förstaklasskupé. Tåg alltså.

Husbilen skulle premiärköras till påskens mässa i Jönköping. Tempot skruvades upp. Ny gummimatta, ny färg på rattstången. Ett hål i golvet lades igen och ett annat togs upp, det senare för att bättre kunna nå Pitmanarmens justeringsskruv, enligt Torsten-patent. Inte helt begripligt utanför familjen, gissar jag.

Sittkomforten var skoliosdrivande. Dessutom var förarstolen klädd med ett guldbrunt överdrag, ett skäl i sig till en förbättring även ur estetisk synvinkel. En rödgrå klädsel från en Saab 96 lokaliserades, såpskurades, tråcklades på en stomme från eget lager. Sedan tog Anders vid och choppade underredet och fick snabbt  fast stolen. Det blev ursnyggt.

Vi vet inte om Torsten satte in den stygga brunstolen, men under tyget fann vi – ja vad? Opel?

I sista stund levererade postverket två NOS gummiflaps till Borlänge, i rätt format. Efter år av letande hade jag fnittrande glad hittat dem på marknad i Trollhättan. Den unika Saabhusbilen har nu fått ännu lite mer Saabkänsla och mycket mer Johannessonkänsla. Kan inte bli bättre.