Arrivederci Betty!

Det var en torsdag i slutet av april som en Lancia Flavia 2000 Coupé från 1969 upp dök på blocket.se. En sådan som ser ut som en förminskad Ferrari 330 GTE! Perfekt som ny redaktionsbil menade Bo Legelius som åkte i väg och tittade, provkörde och köpte bilen innan någon annan på redaktionen hunnit förstå vad som var på gång.

Flavia, vad är det något? Jo det var Lancias första bil med framhjulsdrift, skapad av konstruktören Antonio Fessia. Boxermotorn med två kamaxlar i blocket, en för varje cylinderbank, var på 1500 kubik och placerades framför framhjulen - det stora överhänget fram blev ett karaktärsdrag. Drivaxlarna var lika långa för att eliminera drivkraftsinfluenser i ratten. Växellådan placerades bakom slutväxeln in mot bilen varför växellänkaget blev kort och exakt. Hela drivpaketet monterades i en halvram gjuten i aluminium - mycket avancerat. Det kan på papperet förefalla primitivt att den hade hjulupphängning med bladfjädrar, fram en tvärställd och bak två längsgående, men bilen berömdes för sin enastående kurvtagningsförmåga och höga åkkomfort.

Under 1960-talet vidareutvecklades Flavia kontinuerligt. 2000 Coupé visades på 1969 års bilsalong i Genève och representerar det sista utvecklingssteget i regi av Lancia som självständigt företag. Motorn var förstorad till två liter och karossen signerad av och byggd hos PininFarina. Dragen känns igen från andra av PininFarina ritade bilar, särskilt Ferrari, och frågan är om den inte delar bakljus med 330 GTE. Flavia var inte tänkt som en sportbil utan som en resevagn för snabba och bekväma förflyttningar - Gran Turismo.

Vårt exemplar har funnits i Sverige hela tiden, den såldes ny 1970 till en man i Jakobsberg, och har sedan dess ägts av en rad Lancia-entusiaster. Den var från början mörkröd men lackerades i samband med en helrenovering någon gång på 1980-talet om till vitt. Den svarta inredningen och det speciella ribbade innertaket bidrar mycket till den påkostade känsla man får av Flavian, det här var en dyr bil på sin tid.

Bo övertalade resten av redaktionen att detta var den rätta bilen för Klassiker och ett par dagar senare var det dags för leverans. Det gick sådär. Den samvetsgranne säljaren hade varit osäker på bensinpumpens funktion och eftersom han hade en ny i lager hade han monterat denna. Tyvärr visade det sig var en pump med för kort pistong, troligen till en Fulvia, med resultatet att bilen bara fick tillräckligt med soppa på tomgångsgas. Host och hack.

Med det avhjälpt, genom att den gamla pumpen satts tillbaka, svarade åter Betty Spaghetti på tilltal och sommarsäsongen var officiellt igång!

Bettys första publika framträdande var den första maj på den årligen återkommande italienska bilträffen på Skokloster. Då var hon ganska lynnig, tändströmmen försvann plötsligt och motorn tvärdog. Fortsatt färd blev möjlig endast tack vare en medförd testsladd med krokodilklämmor - en gammal ohederlig tjuvkopplingssladd alltså. Trolig orsak var dålig kontakt någonstans i kabelhärvan eftersom felet var intermittent, det kom och gick. Efter att Bo dragit en parallell sladd mellan tändningslås och tändspolen har det inte återkommit.

Mera störande var hur bilen rörde sig i sidled med tvära hopp vid på- och avdrag, något vi upptäckte redan före köpet. Faktiskt. Starka nerver och ett rejält grepp kring den tunna träratten var ett måste. Var halvramen som bär hela drivpaketet lös?

Säljaren Magnus hade bytt styrleder på vänster sida efter nedslag på besiktningen och trodde att problemet skulle avhjälpas med en framvagnsinställning. Närmare undersökning visade att de styrleder som monterats var fullständigt utslitna, värre än de utbytta. Att de godkänts vid bilprovningens efterkontroll kan bara förklaras med att de var rengjorda och såg nya ut varför något skakprov inte gjordes. Magnus hade köpt delarna i god tro av en någon som förmodligen förväxlat dem på något sätt. Av en annan medlem i Lanciaklubben fick vi köpa ett par nya styrleder och efter byte gick bilen på vägen som en Lancia ska.

Sedan följde naturligtvis det vanliga fipplet som följer efter ett bilköp; tänd- och förgasarinställning, nya däck och en hel del annat, allt för att Bo skulle kunna visa upp en bil som visst var ett bra köp för resten av redaktionen. Och vi var imponerade!

Under sommaren användes sedan Betty flitigt för mindre utflykter, och gick riktigt bra. Den smäckra karossen, det stabila väguppträdandet och den varvglada, starka och karaktärsfulla tvålitersmotorn fick oss att längta ut på en riktig långresa men det dröjde till slutet av september innan vi kom iväg. Vi startade en sen och mycket höstmörk kväll men upptäckte snabbt ett ödesdigert glapp i tändningslåset. Med nyckeln i fel läge kunde allt plötsligt slockna. Vi trodde att vi löste det genom att koppla tändströmmen förbi låset, en tjuvkoppling igen helt enkelt. Men en timme senare slocknade alltihop igen, tändning, ljus, blinkers - rubbet! Och dessutom i motorvägsfart på en väldigt mörk del av E4:an.

Det blev bärgning, snabbreparation hos nattöppna Bildepån i Södertälje med förbikoppling av hela tändningslåset och en saftig försening. Men vi kunde i alla fall åka vidare på den resa till "Sveriges Riviera" som vi föresatt oss och nu visade sig Betty från sin bästa sida. Vilken underbar resevagn!

På vägen hem gav generatorn upp och eftersom mörkret kröp sig på reportageteamet bestämdes det att bilen skulle lämnas i Jönköping där Klassikers Stefan Wulff tog vid. Han såg sedan till att generatorn renoverades och snart var Betty åter vid god vigör.

Nu är Betty såld och och avvinkad. Det blev ett spännande och roligt halvår ihop, men nu koncentrerar vi oss på att hitta en ny redaktionsbil! Vad tycker du att vi ska köpa?