Nystart

Jag har haft min Austin Cooper -67 sen jag var tolv år. Redan som liten var jag mycket bilintresserad och först nu i vuxen ålder har jag insett att intresset nog drevs på av mina föräldrar. Tillsammans hade vi pratat om att bygga en Beach Buggy eftersom det precis blivit tillåtet att registrera ombyggda och amatörbyggda bilar.

Lite av en slump blev det istället en hundkoja, idag är jag väldigt tacksam för att det blev så. Vi hittade den i Sälen, det var mitt i vintern och vi fick gräva fram kojan under ett berg av snö. Bilen såg väl inte mycket ut för världen när den lite förvånat blev väckt ur sin vintervila, men efter att 7 000 kronor bytt ägare kunde vi åka till vår stuga i Sälenfjällen. Där fick jag för första gången köra bil, någon meter framåt och sedan bakåt på vår lilla parkering.

Väl hemma i familjens hus i Falun började vi arbeta med bilen. Vi rev ur allt löst och rengjorde med grönsåpa, vilket enligt mina föräldrar var viktigt eftersom det var naturligt och luktade så gott. Men den gamla Coopern behövde mer än såpa. Ganska mycket plåt var rostig och fick bytas. Efter en del rostlagning och en omlackering så var bilen dock i skick att börja köras, fast jag fick ju vänta några år. Sedan dess har kojan rullat nästan 16 000 mil.

Att jag har behållit kojan i 23 år beror delvis på att jag nu har så många minnen kopplade till den, men också att det är svårt att tänka sig någon annan bil som sprider så mycket glädje omkring sig.
Som tonåring och nybliven koja-ägare tillbringade jag en del tid i veteranbilsprofilen Jan Tysks verkstad i Falun. Att som liten spoling få vara i hans verkstad var nästan magiskt. Det var en bilverkstad av den gamla sorten. Sliten, skitig och full med delar och fantastiska bilar. Jag minns särskilt en fin Jensen Interceptor som stod och samlade damm i ett hörn av garaget. En gång visade han mig hur man kan rengöra förgasarnas flottörnålar med hjälp av en tandborste. Efter den genomgången är jag osäker på om SU-förgasarna fått någon som helst service, så det är mer än hög tid att göra något åt saken. För varje gång jag ska kallstarta bilen måste jag först trycka ner gasen lite. Därefter måste jag upprepade gånger vrida om tändningen, till slut börjar kojan hosta igång så smått. När det väl gått igång måste den rusas en liten stund innan det är någon idé att lägga i växeln. Förutom att den här processen tar tid så sliter den förstås på batteri och motor.
 
Minispecialisten Jan-Åke "Jana" Andersson i Bålsta lovade att renovera förgasarna under vintern om jag tog dem till honom. Att skruva loss förgasarna borde vara en uppgift som jag skulle klara tänkte jag, men en av de största problem som en amatörmekaniker kan ha är bristen på rätt verktyg.

De flesta arbeten med motorn på en hundkoja förutsätter att man börjar med att ta bort motorhuven. Jag har ibland funderat på att sätta dit snabbfästen istället, men hittills har jag avstått från det avsteget från originalstuket.
Att det är så trångt i hundkojans motorutrymme gör att det är extra viktigt att man vet hur en sak ska göras. Exempelvis kräver ett fläktremsbyte att man känner till att den lilla inbuktningen på en plåt som håller fast kylaren är till för att man ska kunna få bort fläktremmen. Den vilsne kan annars lätt tro att man måste skruva bort kylaren för att byta fläktrem och den riktigt ambitiöse ser bucklan på kylarplåten och slår ut den innan kylaren monteras tillbaks.

Det svåra med att få loss SU-förgasarna var den undre skruven som håller fast förgasarna. Den döljs av förgasarna och bakom den är det inte många millimeter till torpedväggen. Till min stora förvåning så räckte det med att dra skruven ett kvarts varv med skiftnyckeln så kunde jag ta resten för hand. Trots att de suttit där i många år så räckte det med lite 5-56 för att skruvarna skulle vara lätta att få loss.

Nu är förgasarna hos Jana i Bålsta och jag har redan börjat oroa mig för hur det ska gå när jag ska skruva tillbaks dem. Ska jag lyckas få returfjädrarna på rätt plats eller kommer det att spruta bensin rätt ut som sedan orsakar en eldsvåda och jag blir ansvarig för en storbrand på Södermalm? Frågor som lär får svar innan det är dags att ta den första turen för våren.