Nytapetserad!

Ska du prova något nervpåfrestande, prova frilufts-tapetsering.
Omsorgsfullt skurna våder lades upp på ett tapetbord placerat i det
fria. Rikligt på med lim, glad stämning.


Inne i husbilen var det mesta redan förberett, inplastat,
kaustiksodatvättat och efter viss beslutsångest hade två skåp mött
kofotsdöden. De hörde inte till de ursprungliga inredningssnickerierna
och var i ärlighetens namn i yxigaste laget.


Originalbordet från 1965 var helslut och lätt att skiljas från och
ett två och en halvt meter långt bord inhandlat på loppmarknad för fem
och femti hade rätt sorts gråtrista laminat-yta och sliten träkant för
att harmoniera med resten. Med sticksåg blev längden rätt och den
bortkapade kantlisten kunde återanvändas, fäst med lim och försänkt
spårskruv. Kryss eller torx över min döda kropp.


Den nya bordskivan befanns aningen för sviktig i sängbottenläge
varför donatorbordet fick släppa till lite trä från ett av benen till
en extra nattstötta. Nu fungerar det perfekt i både ät- och sovläge,
och det är omöjligt att gissa att bordet är nytillverkat. Sånt är
viktigt.


De sladdriga dynorna i orange bredspårig manchester tackade för
sig. Här var jag kompromisslös. Valet av tyg var avgörande för trivseln
och jag drog mig till minnes en soffa jag sett runt 1995 i en numera
nedlagd möbelaffär. Det var liksom lite amerikansk stil, grov struktur,
som små stjärnor. Att jag letade.
Efter en djupdykning i fina
affärens provkollektioner hittade jag till slut ett ännu snyggare tyg!
Fyra meter högkvalitativt kanelfärgat engelsk möbeltyg, 2 800 kronor,
tackar. Så skumgummi på det: 1 900 kr! Hemskt. Mamma kedjades fast vid
overlock- och symaskin och resultatet var bländande förutom att idioten
till son hade mätt fel. Men bara en dyna måste sys om. Mamma har ett
alldeles speciellt tålamod med mig.


Åter till tapetvåderna. Som nu dragit åt sig limmet. Tapetchef
Johansson (alltså pappa) utdelar med den auktoritet som bara 40 års
kontinuerligt tapetsering kan ge order om hängning.
Då kommer
vinden. Och bort blåser den glada stämningen. Det utvecklar sig till en
konstfull pantomin där på trottoaren i Kisa i södra Ã-stergötland när
våderna en efter en förs in i vagnkorgen, trassliga, vidare upp på
väggen under osande programförklaringar och inte så lite vågade
rakbladssnitt. Bakre bodelen blir nästan klar, kördelen får anstå till
längre fram.



Husbilen flyttas till min bror i Linköping. Som ringer några dagar senare:


- Du tapeterna. Dom har rasat ner.


Då far far resolut in till stan som man säger i Kisa och tapetserar
halva natten med rätt sorts lim, medan mor gör det sista på dynorna på
plats - och gardinerna. Nämnde jag inte dem? Man kan aldrig återgälda
ens föräldrars snällhetsinsatser, bara betala tillbaka till sina egna
barn och jag fasar inför den dagen då ungarna börjar släpa hem
husbilar.


Slutligen några FAQ. Jag har fått frågorna ett antal gånger vid det här laget.


1)    Vad i… Är det en husvagn, eller?
Nej
en Saab husbil. Som ur vissa vinklar kan ha beröringspunkter med en
husvagn. Byggd 1965 på en liten verkstad i Ramsele. Tänkt att bli en
serie, men bara två prototyper gjordes.


2)    Hur är den att köra?
Helt
okej, marschar 80-85 om det inte blåser för mycket. Jag har kört 300
mil hittills.  Fjädrarna är än så länge de ursprungliga och lite
för mjuka. Men efter en rejäl service verkar driftsäkerheten vara
säkerställd. Återstår att få liv i värmen, både det ordinarie systemet
och det gasoldrivna.


3)    Sover ni i den?
Självklart. Fem skippade hotellnätter i tjänsten och och de där jäkla madrasserna är betalda!