Sluten cirkel

En dammig, skev resväska i läder. Hur länge har den legat där i garaget? Jag har då aldrig sett den förut, hinner jag tänka när vi av nyfikenhet drar fram den ur mörkret.

Vi gläntar på locket och tror knappt det vi ser. Väskan är full av inredningsdetaljer till Citroën GS. Instrumentering, nackskydd, mattbitar - och fyra innerhandtag i svart plast. Just den modellen som sitter i min nyinköpta GS men som har blivit gråa av 34 års solljus.

Först står det still i huvudet. Varifrån kommer dessa grejer och varför hittar jag dem just nu?

Sedan börjar kugghjulen sakta mala igång och jag drar mig till minnes en het sensommardag 1988. Samma dag ska bilskrotningsfirman komma och hämta resterna av den Citroën GS Pallas 1979 som jag lyckats volta med en månad tidigare.

Inte en plåtbit är rak, inte en fönsterruta, inte mycket över huvudtaget. Men jag skruvar bort det jag kan för att rädda något, däribland en rad inredningsdetaljer. Det är ingen kul känsla att veta att den fina GS:n som bara gått 5 600 mil aldrig mer kommer ut på vägarna och att det är mitt fel. Att ta hand om det som fortfarande är okej gör mig något bättre till mods men inte mycket.

Sedan stoppar jag tydligen de räddade grejerna i en gammal resväska och stuvar undan den. Att jag hittar den just nu när jag precis köpt en GS igen är inget annat än en väldigt konstig slump.

De fyra innerhandtagen är i enastånde fint skick och dessutom lagom lätta att byta. På en knapp timme ökar jag ytterligare känslan av ny bil i kupén på min -75:a. Givetvis byter jag den lilla blanka täckbrickan till orignalet, de skiljer ju ått mellan årsmodellerna.

Vid den obligatoriska provturen efteråt är jag övertygad om att bilen ännu lite bättre än tidigare och en känsla av att en cirkel på något sätt är sluten kommer över mig.