... GustaPelle, han var ganska butter och ingav stor respekt.
Inför avgångstiden vid Skanstull när bussen stod och gick på tomgång, vilket var tillåtet på den tiden, städade jag ur bussen medans GustaPelle fikade. Jag tyckte att tomgången var väl hög och jag gick och kände på gaspedalen om den kärvade.
Ganska kraftigt tog jag tag i pedalen och plötsligt lossnade den från sin axel. Inom bråkdelen av en sekund känner jag olust samtidigt som jag ser GustaPelle närma sig.
Nu blev det dags för avgång och medan jag tar upp avgift börjar resan mot Handen. Redan innan vi nått gamla Skanstullsbron märkte jag att något var fel. Väldigt fel. Gareglaget som hade släppt från sitt fäste i pedalen hade nu hamnat under golvet med full gas som följd.
Vid varje ny växling rusade motorn på toppvarv och nu förstod jag att jag låg risigt till.
Normalt brukade konduktörerna gå fram till föraren och ställa sig efter att alla passagerare betalt avgift. Jag ställde mig i bakre dörren och såg i GustaPelles inre backspegel hur han försökte få kontakt med mig.
Körtiden till Handen blev GustaPelles personbästa.
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.