Bara ett smärre läckage …

Utifrån sett är Carls Alfa GT 1600 Junior kanske bara en enda stor arbetsorder. Men han har inga planer på att ge upp.

Jag förnekade symptomen så länge det gick. Lite vit gegga på oljelocket är väl normalt och att det försvinner en och annan deciliter kylarvatten under en sommar får man ju räkna. Motorn varvade ju lika pockande som alltid och alla värden var normala, motortemperaturen låg klistrad vid 80 grader.

Men på väg in till Alfa Romeos 100-årsjubileum i Stockholm gick det inte att låtsas längre. Stående vid rödljuset utanför Berwaldhallen skapade jag en egen liten dimbank runt bilen, vit ånga vällde ur avgasröret. Topplockspackningen!

Ännu en post på arbetsordern och de problem som konstaterades i början av sommaren har jag inte heller hunnit ordna med riktigt än. Det bluddrar fortfarande runt grenröret och det droppar olja från någonstans. Och något nytt värmepaket har jag inte monterat…

Sedan är det ju det här med lackeringen. Bilen totalrenoverades i slutet av 1980-talet med original plåtdelar och uppenbarligen stor skicklighet eftersom resultatet är fantastiskt. Kort efteråt ställdes bilen undan torrt och mörkt – och där blev den kvar i drygt 20 år.

När den dammades av var den fortfarande i toppskick och lackeringen låg slät och fin på karossen. Men efter att bilen stått ute några gånger i regnet började det hända saker. Små, små bubblor började dyka upp på huv, baklucka, tak och på ovandelen av skärmarna. De blir ständigt fler och nu syns de i små klungor här och där över hela karossen.

– Det är sprutspacklet, säger expertisen. Det håller inte tätt utan drar åt sig fukt och då blir det bubblor i lackeringen. Det enda som hjälper är att slipa karossen plåtren och börja om från början.

Stora jobb och mycket utgifter framöver alltså, även om lackeringen inte känns akut. Ändå har jag för ovanlighetens skull inte drabbats av impulsen att sälja och gå vidare.

Jag tycker ju om den här bilen, den ger så otroligt mycket tillbaka både när jag kör den och när jag tittar på den att jag inte har något emot att investera mig fast i den. Och en hellackering skulle ju ge en möjlighet till nytt kulörval. Original smutsgul kanske? Eller mörkgrön?

Eller varför inte ljusblå som nya bruksalfan…? Och då, när lackeringen är klar, skulle man inte kosta på sig en skinnklädsel då också? Och diffad bakaxel. Och…
Det är bara att konstatera: Jag har blivit en riktig Alfatorsk.