Vardagslycka!

När jag såg min helt kaross­renoverade Austin Cooper för första gången efter omlackeringen tyckte jag den såg lite ömtålig ut i sin nya skrud. Nu några månader senare har ögonen vant sig vid all blänkande lack är den känslan är borta, istället är det bara total lycka över att säsongen är här och jag äntligen får använda min Hundkoja.

Min treårige son Axel delar den glädjen, hela vintern har han gång på gång sagt ”Minin trasig”, så en morgon fick jag chansen att överraska honom med att ta Kojan till dagis och jobb. Att den då fick omdömet ”Minin väldigt fin” gjorde glädjen fullständig.

Sedan dess har det blivit ett par jobbresor och dagislämningar till – att MHRF-försäkringen finns är jättebra men med de begränsningar den har om hur man får använda sin bil så är den inget för mig. Jag vill inte äta blodpudding bara för att det är onsdag, jag vill att varje måltid ska vara god, varje dag intressant och varje resa så rolig som möjligt.

Att frakta min lilla familj är ingen match för min Austin Cooper – den var ju faktiskt tänkt som en familjebil. Eldprovet blev att åka och storhandla. Jag hade lovat min fru att vi inte skulle behöva begränsa inköpen i mataffären, men när hon föreslog att vi också skulle köpa en dammsugare så var jag tvungen att säga nej.

Det här är inte ännu en Våra klassiker-artikel där problem efter problem beskrivs. Att min Hundkoja läcker i hydrolasticsystemet, att förgasarna är helt felställda så att bilen tjuvstoppar hela tiden och att den kokar – det hoppar vi över den här gången!