Vi börjar hos Lancia Classic Club där franske mästaren i Lanciatrimning Michel Chavalier berättar hur effekten hos en Fulviamotor i det närmaste kan fördubblas.
Under huven är V4:an med bara 13 graders vinkel mellan cylinderparen helt dold av förgasararrangemanget med dubbla Webers.
Det avstämda avgasgrenröret är ett konstverk i sig som dessutom medför stor effektökning.
Tracta Type A av årgång 1926 i orört skick. Konstruktör var Jean Albert Gregoire. Det var världens andra i serie tillverkade bil med framhjulsdtift. Först var 1925 engelska Alvis.
Att kombinera framhjulsdift med bromsar på framhjulen var 1926 svårt så det avstod Gregoire från. Just denna Tracta klarade ändå att tävla på Le Mans både 1926 och 1928.
En mycket sällsynt bil man knappast trodde man skulle få se i verkligheten och allra minst i Frankrike - en Rover 14 Streamline Coupé från år 1935. Strålkastarna satt tätt för att minska luftmotståndet och motorn var bestyckad med tre förgasare.
Ännu en ädel engelsman från året 1935 – Aston Martin Mark II Le Mans sports tourer. Avancerad teknik med torrsumpsmörjning, magnettändning och överliggande kamaxel. Nästan dubbelt så dyr ny som Rover 14.
Som en vit val stod den plötsligt framför oss – Tatra Typ 77a från år 1935 – den första i serien av strömlinjevagnar med motorn bak från den tjeckiske tillverkaren. Tydligen ett exemplar som slitit hårt och länge som bruksbil i hemlandet Säljare var bilhandlaren Movendi.
Motorluckan öppnades för att vi skulle få så den luftkylda V8:an på 3,4 liter och 70 hkr. Movendi avslöjade sin tekniska okunnighet genom att beskriva motorn som en V8 Boxer men kom igen på affärssinne genom att begära en halv miljon euro för detta renoveringsobjekt.
Vi stänger motorluckan igen och ställer oss att fånstirra på Tatrans akterparti. Det slår oss att bakrutan sitter innanför motorluckan – man ser alltså genom motorluckans kylslitsar – det var ju det Friedrich Eugen Maier hade patenterat – se Klassiker nr 1 2015 om Maier Leichtbau.
Lampor, beslag och andra liknande andra detaljer finns i behåll och karossen ser rak ut men bär spår av dåliga svetslagningar. En helrenovering verkar fullt möjlig men blir kostsam.
Instrumentpanelen ser imponerande och intakt ut, troligen original.
Bakom baksätet finns en lucka med bakruta som av en ägare försetts med klistermärken av Knatte Anka och Lilla Vargen – bevis att bilen varit bruksbil också efter kommunismen?
Några steg till och vi falller på nytt i trance – vi står inför The Blue Train Bentley, en av de mest kända klassikerna i världen. Dess stormrike ägare Woolf Barnato slog vad med en vän att han med start i Cannes samtidigt som snälltåget The Blue Train skulle vara på sin klubb i London innan tåget anlänt till Calais. Han vann förstås.
Barnatos Bentley byggdes 1930 och är en 6 ½ Litre Speed Six. Motorn hade fyrventilsteknik och bromsade 180 hkr. Karossen är byggd av Gurney Nutting i en för denna bil unik stil. Helt säkert lär det inte vara att detta är bilen Barnato vann vadet med. Han hade en annan Bentley som han kan ha använt. Det är i alla fall den utställda bilen som kallas The Blue Train Bentley. Idag ägs den av en amerikan.
Nu stiger vi ned till något mer fattbart, en Renault 16. För att steget inte skall bli för stort väljer vi en tidigare i varje fall för oss okänd modell – en prototypstudie. Ser ut som en coupe men det är en cabriolet, taket är en avlyftbar hard-top. Riktigt snygg, synd att den inte byggdes!
Skoda har en trevlig traditionsavdelning och brukar överraska på Rétromobile med någon mindre känd modell eller prototyp från sin storhetstid före både kommunismen och VW. Den här lilla coupén i Art Decostil kallades Monte Carlo och tillverkades 1936.
Jean Rédélé var en fransk entrepenör som från 1955 med komponenter från Renault byggde sportbilar under märket Alpine. Han tävlade själv framgångsrikt med dem. Här är en tidig modell som hette Le Coach A-106. Den byggdes från 1955 till 1960. Alpine gick så bra att Renault köpte firman 1973. År 2012 gick Lotus in som hälftenägare men Renault köpte tillbaka den andelen redan 2014.
Vi passerar snabbt ett osmakligt soffbord som var till salu. Det bestod av en glasskiva vilande på de pressade resterna av en krockad Ferrari.
Jag är fascinerad av 1930-talets Peugeot och kommer nu att frossa i några av dem. Först ut är en 401 Roadster som inte har fabrikskaross utan en elegantare från en fristående karossbyggare. Med sina lågt placerade strålkastare ser den något sorgsen ut. Årsmodellen är 1935
Efterföljaren 402 presenterades inför säsongen 1936 med strålkastarna innanför den hjärtformade grillen – en stil som alla Peugeot hade tills 203 kom. Modellsiffrorna har elegant fått trikolorens färger.
Peugeot var två decennier före Ford Skyliner som ”plåtcabb” – men så hette det inte utan Transformable métallique vilket väl betyder samma sak. Här ser vi en vackert grön bil som håller på att transformera sig.
Kraftiga stänger och leder arbetar för att höja eller sänka taket – inte olikt Fords senare teknik i Skyliner.
Som 1939 års modell kom en uppdaterad modell kallad 402 B med omarbetad grill och större motor.
Liksom samtida Citroën rullade Peugeot på Michelins plåtekerfälgar kallade Pilote.
Vi stänger Peugeotavdelningen med denna fräscha 203 som med sitt fällbara tygtak kallades Berline découvrable. Såldes på auktionen för 21 456 euro,
Nu byter vi märke till Simca och en liten fyrsitsig cabriolet jag aldrig sett förut. Det är en sällsynt variant av 1948 års Simca Huit 1200 som i sin tur var en vidareutveckling av Fiat 1100 från1939 som Simca hade licensbyggt. De underliga skärmpressningarna på båda sidor om grillen är original men fanns inte på den mycket vanligare täckta versionen.
Fortfarande Simca men nu en tävlingsvariant baserad på Fiat 500 som också licensbyggdes av Simca. Den kom att kallas Simca Gordini för det var den första modellen som utvecklades av Amédée Gordini, kallad le sorcier - trollkarlen.
Med Gordini själv som en av förarna ställde Simca Gordini som minsta bil någonsin upp på LeMans 1937, 1938 och 1939.
På den tvåsitsiga bilen har högerplatsen kapslats in för att minska luftmotståndet.
Att Simca var byggd på licens från Fiat måste anges på kylarmärket.
Nu till något helt annant – en Citroën CX rallongée par Nilsson – dvs förlängd av Nilsson Karosserifabrik i Laholm. DDR-bossen Honeckers sista tjänstebil – mot slutet bytte han ju från Volvo. Såldes på auktionen för 95 360 euro.
Ett enda exemplar av Mercedes-Benz 540K Stromlinien-Limousine byggdes 1938 som experimentbil för tyska Dunlopfabriken. Särsklit vacker var den inte och detta är en nyuppbyggnad för Daimler-Benzmuséet.
En vacker Allard J2X agerar dragplåster för ett försäkringsbolag som antagligen vill visa att man gärna försäkrar även en så brutal bil som denna Cadillacbestyckade klassiker.
En charmig 2 CV skåpbil eller fourgonnette som det heter på franska. På takräcket en trampbil och intill en fransk moped som nunnor brukar åka på. I varje fall på film-
I år hade Delahayklubben inte glömt att ta med sig en bil till montern vilket har hänt.
Redan förra året visade renoveringsavdelningen hos karossmakaren Touring i Milano upp denna specialkaross för Bristol som man arbetade med. Nu var den nästan färdig.
En verklig raritet – en Jaguar XK-SS , en för trafik registrerbar version av tävlingsbilen D-type.
Att XK-SS är en stilmässig föregångare till E-type är tydligt. XK-SS tillverkades 1957 i ett litet antal varav flera förstördes före leverans i den stora branden det året i Jaguarfabriken.
En Talbot Lago T26 Rekord cabriolet av årgång 1947 och i perfekt skick till salu för en halv miljon euro. Kung Farouks gamla T26 gick på skrotauktionen för 745 000 euro, men den hade förstås kaross av Saoutchik.
En tävlingsbil med måsvingedörrar som inte kommer från Tyskland utan från Frankrikes äldsta märke Panhard. Den hade lång tävlingshistorik bakom sig.
Panhard ställde upp i LeMans 1957 med tre bilar byggda i samarbete med firman Monopole. Det var två måsvingebilar och en öppen bil. Två av bilarna bröt men den ena måsvingebilen placerade sig på 18:e plats.
De stora överhänget fram berodde på motorns framskjutna placering. När bilarna gick på LeMans var de vänsterstyrda så detta exemplar är troligen konverterat.
En annan på sin tid mycket framgångsrik bil på bana är Ford Escort MK 2, här ett värenoverat exemplar.
Det här är inte en gammal tävlingsbil under renovering utan ett modernt konstverk - dock något svårplacerat i bostaden,
Det var länge sedan man såg en Ford Taunus Combi 15m från 50-talets mitt men här stod en och väntade på att bli bortauktionerad. Den var i perfekt skick och nye ägaren fick betala 25 000 euro för att kalla den sin!
Franska trafikpolisen jagade fortkörare på Autoroutes med Porsche 356. Denna hade kvar skylt och radioutrustning och klubbades av Artcurial för 89 400 euro.
En liten men hängiven krets vårdar minnet av de stora Citroënmodellerna C4 och C6 från åren 1928-1931. Denna stora öppna resevagn stod i klubbmontern.
Alla förstod inte riktigt varför denna 70 ton tunga tyska stridsvagn Königstiger av årgång 1944 hade släpats in i utställningshallen. Dess krigiska prestanda beskrevs på ett beundrande sätt av utställaren som var pansarmuseet i Saumur.
Slutligen ett tips till vänner av Rover - en 6-cylindrig P2 1947 till salu i Paris för prutbara 4000 euro!